Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En åttioåring. Af Werner Söderhjelm. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÅTTIOÅRING.
5
ner längs sin »kungsväg», som han kallar
den, till bryggan, där han observerar
vattenståndet, vinden och regnmätaren.
Väderleksiakttagelser göras dessutom med
ledning af Herschels måntabell, en
favorit sedan barndomen, då Topelius af en
gammal sjöman lärde sig att tro på dess
spådomar. Om kvällarna lägges
regelbundet patience, »sextonspelet», och före
måltiderna tillbringar skalden alltid några
minuter framför brasan, sysselsatt med
att själf rosta sitt bröd. En liten lur
på dagen — på senare tiden till och
med två — bidrager att stärka krafterna
och paralysera möjliga skadliga
verkningar af arbetet.
Från bordet med sextonspelet inne
i biblioteket flyttas ljusstaken ofta till
flygeln, och då kan man få höra gamla
vackra visor, Bellman, Valerius, Frithiof,
i improviserade mjuka och fylliga ackord
klinga från det präktiga instrumentet. Att
Topelius måste vara mycket musikalisk,
vet hvar och en, som låtit sitt öra
smekas af välljudet i hans språk och klangen
i hans lyriska rytmer. Kändt är ju ock,
att den allmänt sjungna melodien till
Sylvias visa »Hvem är du fria, du klara
ton» är af skalden själf — den enda
återstoden, säger han, af alla de
melodier, som dragit genom hans hufvud, då
han diktat sina visor. Ty för hvar och
en fanns det alltid musik med. A
propos detta så berättar man — jag har
icke vågat fråga Topelius själf, om det
är sant •— att han en gång midt i
natten väckte sin fru för att låta henne höra
en så utmärkt lämplig melodi till
»Blommande sköna dalar», hvilken han just
hittat på. När han gnolat sin melodi,
upplyste hon honom, att den redan
förut var påhittad af Mozart — menuetten
ur »Don Juan» — och det återstod för
skalden ej annat än att resigneradt vända
sig på det andra örat. Mozart fick
emellertid behålla sitt, och visan är, sjun-
rostbrasan. teckning af akke andersson.
gen i blandad kör med hans melodi, en
af våra populäraste.
Någon hade en gång frågat Topelius,
om han ägde musikalisk fallenhet. »Måtte
väl icke det», svarade skalden,
»eftersom jag haft hela tre musiklärare och
icke kommit desto längre.» Men när
han humoristiskt skildrar, hurudana hans
lärare voro, kan man verkligen icke
skylla de tekniska bristerna i hans musik
på honom själf. Den första var en dam,
som spelade ett stycke för honom, därpå
satte sig att läsa en roman och lät
honom, bäst han kunde, söka att taga ut
stycket. Den siste var en svensk
löjtnant, som tyckte, att en så lärd man
som Topelius måste invigas i musikens
mysterier pä ett annat sätt än öfriga
pianospelande dödliga, och gaf honom de
första grunderna i den grekiska
musi-kens teori — till ringa båtnad för
framstegen i flngeröfningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
