Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om norrskenet. Af V. Carlheim-Gyllensköld. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
V. CARLHEIM-GYLLENSKÖLD.
tecken pa himmelen sedt i amerika den 21 mars 1843
(ur »midnattsropet».)
talas om flammande, blodiga krigshärar,
flammande drakar, blodiga vapen,
flammande spjut, lansar och svärd,
flammande tält, — det är en reflex af
århundradets stora krig med skändade kvinnor,
på spjuten spetsade små barn, brinnande
städer och byar, som efterträdt
eskimåernas för tidigt födda foster, — det är
den europeiska kulturens triumf!
Den nyktra protestantiska
kristendomen medförde en ny fas i ideerna.
Martin Luther, i sina maningar till de
upproriska bönderna 1525, säger, stödjande
sig på Pauli epistel till efesierna, VI,
12, att djäfvulen ofta låter se sig i
kroppslig gestalt, som flammor på himmelen,
i gestalt af drakar och andra figurer.
Hos vår svärmiskt religiösa allmoge,
i Säterdalen i Norge likaväl som i
Smålands skogar, uppväcka de vilda
norrskensflammorna en skräck för Guds
straffdomar. Samma idé finna vi i ett af en
lärd dam ur den engelska aristokratien
Mrs M’Hardie utgifvet arbete, försedt
med förord af grefven af Shaftesbury
och tryckt 1883. Arbetet, som
författaren nyligen köpt i Missionsbokhandeln
på Drottninggatan, bär titeln:
»Midnattsropet: ’Se brudgummen kommer’,
eller undersökning af de kronologiska,
historiska samt tidens tecken, afseende
bevisen för det nära annalkandet af Jesu
andra ankomst». Bland
dessa tecken berättas om
ett sken, som visade sig
den 21 mars 1843 mellan
klockan 11 och 12 i
Cincinnati. »Kaptenen på
skeppet Pean satt i sin hytt,
och ehuru han hade flera
ljus brinnande, märkte han
dock skenet. Han ville
gärna veta orsaken, sprang
därför ut till vakten
Frances och frågade honom, om
han såg det. ’ja’, sade han.
’Hvad är det r’ ’Jag vet det visst icke’,
svarade kaptenen. Då de ifrigt sågo sig
omkring för att upptäcka, hvarifrån det
besynnerliga skenet kom, märkte de i
sydväst nära zenit figuren af en orm på himlen
i krokig ställning, utom svansen, som var
rak, äfvensom hufvudet var vändt mot
öster. Med sitt klart glänsande röda och
tillika hemska sken förblef denna figur
bland stjärnorna flera minuter. Småningom
försvann en del däraf, och det återstående
förändrades och antog formen af ett
tydligt ’G’. Efter ett par minuter gestaltade
det sig till ett lika tydligt ’O’ samt efter
några minuter till ett tydligt ’D’. När
O förändrades till D, uppstod först en
aflång figur, som småningom antog
formen af D, och när denna bokstaf i
fullständig form visat sig en stund, återkom
den aflånga gestalten, hvarpå alltsammans
försvann och himlen återfick sitt vanliga
utseende.»
Detta är säkert icke den sista
mytiska föreställningen. För vår kunskap om
norrskenet sakna dessa åsikter visserligen
all betydelse, men det roade oss att dröja
vid idéernas underliga, ologiska
utveckling, emedan den är karakteristisk för
människoförståndets oförmåga att
öfverge en gång väl banade stigar — en
öfverraskande verklighet soin återfinnes på alla
områden, på det moraliska, sociala. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
