Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Köpenhamns frihamn. Af Kristian Dahl. Öfversättning för »Ord och bild» från förf:s danska manuskript. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
KRISTIAN DAHL.
INTERIÖR FRÅN SILOPACKHUSET.
Vägen är ganska bred, det är 60 fot
mellan dess sidor, och dock känner man
sig nästan inklämd där, ty på bägge
sidor resa sig täta, höga, spetsiga
järnstaket, det är ånyo tull-inhägnaden som
möter vår blick. Öfver denna väg föra
ej mindre än tre viadukter.
Slutligen kan man äfven sjöledes
komma in i frihamnen, utan att anlita
hufvudsegelrännan; den sydligaste ändan
af östra molon är nämligen
genomskuren af en 32 fot bred kanal, som
isynnerhet är beräknad för pråmtrafiken
mellan den gamla hamnen och
frihamnen. Kanalen, som är öfvertäckt af 5
broar, stänges om natten. Dessutom
finnes här liksom vid alla ingångar från
landsidan, vakthus med tullbevakning,
som icke låter det minsta korn
kontraband slippa ut eller in.
Utan att inlåta mig på alla de många
spridda byggnader, som finnas på
frihamnsområdet — administration och
elektrisk centralstation och polisstation och
lokomotivstall, skall jag endast dröja
något vid det stora Silopackhuset, som
icke blott är det hus, som först faller i
ögonen, utan väl också det, som har den
största betydelsen och därför fått den
yppersta belägenhet med vatten pä tre
sidor.
Köpenhamn var, redan innan
frihamnen byggdes, centrum för Östersjöns
spannmålshandel, och det var naturligt, att
allt möjligt skulle göras för att
ytterligare utvidga denna handel. Men det
gällde då först och främst, att de stora
ångare, som förde spannmål till staden,
kunde lossa och lasta med största
möjliga skyndsamhet, och härutinnan
uppfyller Silopackhuset äfven mycket höga
fordringar.
Byggnaden har såväl loft-våningar
som silver, d. v. s. lodräta behållare för
spannmål. Det finnes inalles 36 fyrkantiga
silver af 65 fots höjd, som tillsammans
rymma 75,000 tunnor spannmål.
Löften kunna bära 35,000 tunnor spannmål,
och således kan denna byggnad, som
upptager en yta af 160 X 100 fot,
rymma 27 V2 tunnor spannmål pr
kvadrataln. Spannmålen föres från fartyget
medelst s. k. transportband in i packhuset.
Banden äro 25 tum breda, och hvart
och ett af dem kan fortskaffa 600
tunnor spannmål i timmen. De stå i
förbindelse med kajen genom ett
nedlopps-rör, hvars öfversta öppning finnes tätt
invid kajkanten, och i denna öppning
anbringas en tratt, hvari spannmålen
från det lossande fartyget oafbrutet
tömmes ut. Från transportbanden
föres spannmålen fram öfver en roterande
rist, som befriar den från den gröfsta
smutsen, hvarefter den störtas in i sex
elevatorer, som lyfta spannmålen 116
fot i höjden. Under denna färd uppåt
rensas spannmålen ytterligare genom en
exhaustor, som medels rör står i förbindelse
med alla elevatorerna och från toppen
af dessa fördelas nu varorna efter sin
bestämmelse — sedan de först blifvit
vägda — antingen medels ett nytt
transportband, som genomlöper byggnadens
hela längd eller genom tvärliggande eller
upprättstående nedloppsrör. Så kraftiga
äro dessa transportband och elevatorer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
