Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Striden mot den franska rättskipningen under upplysningsseklet. Af John af Klercker. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io 6
JOHS AF KLERCKER.
nerpatern sin sorg öfver att denne kunde
anse honom skyldig. I tvenne
timmat-varade den olyckliges marter, och ännu
i sista ögonblicket, när skarprättaren på
grund af sin instruktion beredde sig att
ända delinkventens kval genom strypning,
besvarade Calas den närvarande
capi-toulens sista försök att afpressa honom
en bekännelse endast med att bortvända
hufvudet.
Parlame’ntet blef nu oroligt, då man
fruktade, att protestanterna skulle tillställa
demonstrationer i anledning af händelsen.
Det försökte därför alla upptänkliga
medel att afpressa de öfverlefvande en
bekännelse. Man uppnådde härigenom
endast, att Pierre Calas och Lavaysse i sin
ångest öfvergingo till katolicismen, och
måste tillslut bekväma sig till att genom
dom af den 18 mars döma den förre till
lifstids förvisning och frikänna de öfriga
anklagade i brist på bevis. Denna
inkonsekvens blef ödesdiger för parlamentet,
ty därigenom medgaf det indirekt, att
domen öfver Jean Calas ingalunda var
tillfredsställande motiverad.
Underrättelserna om dessa domar och
om detaljerna vid Calas’ afrättning nådde
det filosofiska högkvarteret vid Lac
Lemans strand just vid en tid, då
Voltaires stridslust stod på sin höjdpunkt. I
Frankrike pågick som bäst de
janse-nistiska parlamentens förbittrade strid med
jesuiterna, och »fritänkarepåfven» iakttog
med spänd uppmärksamhet och
tillfredsställelse, hur hans fiender voro i färd
med att uppsluka hvarandra inbördes.
Dessutom var han personligen upprörd
genom en ett par år förut i Italien
fram-gräfd och af abbé Morellet publicerad
gammal spansk »Plandbok för
inkvisitorer»,* hvilkens innehåll verkade på honom
»som Cesars blodiga lik på romarne».
* Den arragoniske storinkvisitorn Nicolas
Eymerics »Directorium inquisitorium», författadt
omkring 1358.
Genom en resande protestantisk
köpman erhöll Voltaire först kännedom om
processens närmare detaljer, och han
satte dä omedelbart sina hemliga
förbindelser i rörelse för att bearbeta
opinionen i olika kretsar. Parma’s sändebud
grefve d’Argental skulle verka inom
hofkretsarna, medan d’Alembert och
Dami-laville uppviglade filosofernas led. Den
senare, som var förste ämbetsman i
uppbördskontoret, hade under de Voltaireska
agitationerna dessutom den icke minst viktiga
uppgiften att ombesörja spridningen af
de förbjudna broschyrerna — under skydd
af kunglige generalkontrollörens
högstegna sigill. Voltaire var från början
besluten att taga i med hårdhandskarne.
»Frankrike gör sig öfverallt förhatadt»,
skrifver han till Paris, »allmänna åsikten
är, att vi äro en lika barbarisk som
halt-lös nation, som är skicklig i att stegla
folk men icke i att strida och som efter
en Bartolomeinatt går direkt till en komisk
opera.» — »Alltsedan Bartolomeinatten
finnes det ingen större skamfläck på
mänskligheten än Calas’ afrättning;
ropen ut det själfva och förmån andra att
ropa ut det, höjen eder röst för familjen
Calas och mot fanatismen, ty »den
skänd-liga» bär skulden för familjens olycka!»
För att kunna genomdrifva Calas’
rehabilitation behöfde Voltaire och hans
allierade dels fullmakt af fru Calas, dels,
i och för kassationsansökningens
uppsättande, tillgång till handlingarna i
målet. Fru Calas var så uppskrämd af alla
rättegångens fasor, att hon länge vägrade
att taga befattning med saken, men
Voltaires öfvertalningskonst segrade dock här
till slut. Svårare var det att få tillgång
till akterna. Parlamentet i Toulouse
vägrade bestämdt att utlämna några papper
eller tillåta någon jurist att taga del af
dem. När domen var fälld, fick ingen
betvifla den dömdes skuld, och
parlamentet ansåg sig icke vara lagligen skyl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
