Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En museifråga. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MUSEIFRAGA.
hvilka fordom äfven arkeologiska
räknades, då de i regeln sattes i samband
med historiska personer eller
tilldragelser; sedermera fingo fornsakerna en annan
betydelse, de blefvo hjälpmedel för
tecknande af kulturhistorien. Statens
Historiska Museum är nu rikast inom den
arkeologiska afdelningen, hvilken icke är
historisk. Artillerimuseet har upphört att vara
en samling af uteslutande sådana vapen,
som användas af artilleriet, däri samlas
äfven vapen af annat slag, och det
motsvarar således icke fullständigt sitt namn.
Ett öfverskridande af den ursprungliga
gränsen är i detta fall helt lätt På
alldeles samma sätt innehåller Musèe
d’a>–tillerie i Paris mycket annat än
artilleriföremål. Att ändra namnet vore helt
visst oklokt. Att åt artillerimuseet gifva
den allmänna benämningen vapenmuseum
skulle lätt framkalla missförstånd, då
Lifrustkammaren äfven är en vapensamling.
Museer och. museinamn hafva äfven de
sin historia, hvilken man behöfver känna.
Men det är icke nog att känna denna,
man måste ock respektera den. Att
efter dagens åsikter, såsom nyss blifvit
fram-kastadt, sammanslå diverse samlingar till
en stor komplex på en plats, vore oklokt,
ty med växande erfarenhet, hvilken
alltid är något godt, men äfven under
intryck af för tillfället härskande
modeinfall*, hvilka i regeln icke äro något godt,
kunna åsikterna under tidens lopp växla,
och då komma helt visst nya kraf att
ställas på omordningar. Skola sådana
ofta uppenbara sig, då kommer
museiväsendet att sakna den ro, utan hvilken
utvecklingen icke kan blifva sund. Full-
* Det har händt, att föremål ett år flyttats
från Lifrustkammaren till Statens Historiska
Museum, för att några år därefter flyttas från
detta tillbaka till Lifrustkammaren. För vissa
af dessa föremål hafva då skåp i Statens
Historiska Museum fått en alldeles särskild inredning
hvilken sedermera, då andra föremål skulle
inrymmas i skåpet, ej längre var användbar.
127
ständigt kan ej heller tanken på ett
svenskt nationalmuseum förverkligas, då
ju äfven i det senaste förslaget* vissa
samlingar undantagas, t. ex.
konstsamlingarna. Skola i en och samma
komplex alla svenska kulturföreteelser och
minnen sammanföras, måste naturligtvis
i en sådan samling de svenska
konstnärernas arbeten spela en stor roll. Men
å andra sidan, då vissa af våra
samlingar äro universelt anlagda, så äro äfven
andra nationaliteter i dem representerade
än den svenska. Då kan ej gärna
annat sättas i fråga än att låta de
svenska konstnärernas verk komma
tillsammans med de utländskas. Då det stora
Nationalmuseet således ej kan göras
fullständigt, då å andra sidan i detta stora
Nationalmuseum skulle komma in en
samling af universel omfattning, det k.
myntkabinettet, i hvilket mycket som
icke är svenskt ingår, då synes det mig
ej vara lämpligt att med dryga
kostnader åstadkomma ett stort
nationalmuseum, som icke innehåller allt det svenska
och äfven innehåller sådant, som icke
tillhör den svenska kulturutvecklingen.
Det är då vida bättre att låta
nationalmuseet vara en ideel enhet, under det
att de samlingar, som förut uppstått,
fortfarande utgöra enheter. Att föra alla
dessa samlingar öfver på ett ställe kan
visserligen ur en synpunkt vara bekvämt,
för forskaren, som icke vill gå långa
vägar, men jag anser de bålstora
musei-byggnaderna icke vara de yppersta, och
för allmänheten, på hvilken man icke får
underlåta att tänka, dä det gäller att
ordna museiväsendet, är det en fördel att
samlingarna icke föras tillhopa inom en
byggnad, i hvilken de genom sina massor
verka öfverväldigande och tröttande.
Härvid är en omständighet särskildt
att beakta. Det har föreslagits, att Sta-
* Framställdt af prof. Montelius. Nordisk
Tidskrift 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
