Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Giorgione och Turner. Af John Ruskin. Öfversättning af Frigga Carlberg. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i58
JOHN" RUSKIN.
det vi glida uppför Themsen att före
ställa oss Nelsons begrafningsfärd * och
lofva heligt, att Trafalgar en dag skall
hafva sin minnestribut. Hvilket
följaktligen äfven sker . . .
Detta ömma sällskapande med
sjömän måste, tyckes det mig, hafva delat
hans tid ganska rättvist mellan Co vent
Garden och Wapping, hvilken tid han
tillbragte behagligt nog, om än de
begränsade fickpenningarna tvingade
honom att lefva ett »Poor-Jack-lif» på floden.
I somliga afseenden kunde intet lif
vara bättre för en gosse. Men det var
icke beräknadt att göra hans öra
mottagligt för språkets finesser eller att bilda
fasta moraliska principer. Sina första
engelska kraftuttryck uppsnappade han
i Deptford och på torgen och sina första
intryck af kvinnlig ömhet och skönhet
bland pråmens och diskens nymfer,
hvilket kanske skulle gjort en annan gosse
till hvad folk kallar »simpel». Men
kärnan i Turners sinne var icke simpel, utan
så nära som möjligt en kombination af
Keats och Dantes kynnen: nyckfull
sorglöshet och en intensiv mottaglighet för
hvarje skönt sinnesintryck, glödande trots
mot stelnad formalism, blandad med en
stilla, oändlig ömhet, ädelmod och kärlek
till rättvisa och sanning ■— denna natur
blef aldrig simpel, men mycket tolerant
mot simpelheten. Denna egendomliga
sammansättning af olika element var för
de flesta ofattlig. Det var som en kabel
tvinnad af blodrödt silke och utvändigt
bestruken med tjära. Folk handterade
den och fingo tjäran på sina händer;
röda glimtar syntes genom det svarta
på de ställen, där han blifvit nött. Var
det ockra? sade världen. Eller rödt bly?
Sedan vi sålunda sett, huru Turner
uppfostrades till sätt, smak och allmänna
moraliska principer, hafva vi slutligen
* Ämne tör flera af Turners taflor.
att förfråga oss om den viktigaste
punkten af alla. Vi hafva sett den
hufvudsakligaste olikheten mellan denne gosse
och Giorgione hvad angår öga för
skönhet, förstående af fattigdom, handel och
krigsordning. En annan orsak till
olikhet i uppfostran —- icke obetydlig —
var anblicken af religionen, sådan den
förekom i Covent Garden. Jag säger
anblick, ty det var allt gossen hade att
döma efter. Af naturen böjd för att först
och främst lära medelst ögonen, märker
han, att i detta särskilda fall finns intet
annat sätt att lära. Hans far lärde
honom att »lägga slant till slant». Om
moderns undervisning höra vi aldrig talas,
och vederbörande församlingslärares
lärdomar kan läsaren lätt tänka sig.
Under dessa inflytanden förgå de
första timmarne af vaknande tankelif med
det resultat de kunna nå. Till följd at
ett sjukdomsfall kom gossen att bo hos
en tant i Brentford, hvarest han erhöll
skolundervisning, som han med lätthet
tillägnade sig. Han tyckes ha erhållit
kunskap om klassiska författare och gjorde,
som vi skola se, snart bruk af detta sitt
vetande. Promenader till Putney och
Twickenham gjorde honom bekant med
engelsk ängsmark i dess strängt
begränsade låge af inhägnad gräsplan och park
med några rundhufvade tillstymmelser till
träd och ståtliga ingångar till
framstående byggnader. Avenyen vid Bushey,
Hamptons järngrindar och skulpterade
pelare ingåfvo honom synbarligen stor
vördnad och beundran, så att han i sitt
senare lif bland alla platser i världen
väljer sin sommarbostad i —
Twickenham! Af svanar och vassklädda
stränder lär han den sakta rörelsen och den
gröna hemligheten på ett sätt, som aldrig
glömmes.
Ändtligen vill lyckan, att gossens rätta
lif skall börja. En sommarafton, efter
åtskilliga diligensäfventyr — hvilka gåfvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
