Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Stockholmsbilder från Karl XII:s dagar. Studier i Dahlbergs »Suecia antiqua et hodierna». Af E. G. Folcker. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMSBILDER FRÅN KARL Xlirs DAGAR.
199
befann mig med ens inne i det förflutnas
förtrollande värld. Sedan dess har jag
ofta vandrat omkring i detta Sverige,
som nu för oss är gammalt, men var
nytt ocb lefvande, då Dahlberg tecknade
det, Swidde och van den Aveelen
öfversatte hans bilder. Låt mig i dag ledsaga
Eder, min läsare, omkring i det
Stockholm, som fanns i konung Carols tid!
Hvarje forskare och kännare af »gamla
saker» vet, att Dahlbergs »Suecia» så
som historiskt dokument är långt ifrån
att vara absolut tillförlitlig. Han vet
också, att orsakerna härtill äro lika
förklarliga som de äro många. Arbetets
stora vidlyftighet’ förorsakade helt
naturligt, att gref Dahlberg visst icke kunde
personligen afteckna alla de utsikter, som
där borde förekomma. Från rikets
aflägsna delar måste han beställa
teckningar, hvilka, oftast utförda af dilettanter,
såsom de ännu bevarade originalen
nogsamt utvisa, kunde vara af ytterst naiv
beskaffenhet, hvarför den nödvändiga
omarbetningen af dessa till resultat endast
kunde gifva en ungefärlig föreställning
om staden eller orten i fråga.
Vidare var man på 1600-talet icke
beroende af fotografiens omutliga
san-ningskraf; Sueciaverkets icke minst
viktiga uppgift skulle vara att inför utlandet
visa Sveriges storhet och glans, och i
»Atlanticans» dagar drog man sig ej
för att »skära till i växten», då det
gällde att framhålla fosterlandets storhet.
Gref Dahlberg har mångenstädes tecknat
palats och herregårdar, icke sådana de
voro utan sådana de voro ämnade att
blifva, ja stundom sådana de knappast
någonsin kunde blifva.
Slutligen var Dahlberg liksom alla
illustratörer beroende af sina öfversättare,
här kopparstickarna, och hvilka friheter
dessa togo sig-, synes bäst vid jämförel-
sen mellan originalen och den tryckta
boken. Dahlbergs egna ritningar äro
i allmänhet nitida och omsorgsfullt
utförda, men här och hvar har han
lämnat gravören rätt mycken frihet, och då
bladen, såsom fallet var i början,
utskickades till Paris för att graveras, är
det lätt att föreställa sig resultatet.
Äfven då det lyckats att hit inkalla
skickliga gravörer för det stora verkets
fortsättning, visar jämförelsen mellan dessas
arbete och originalen stundom en licentia
artistica, som är ganska betänklig.
Vid genombläcldring af de 45 blad,
på hvilka det dåvarande Stockholm är
skildradt, är det lätt nog att särskilja
det som är graveradt på främmande ort
efter mer eller mindre flyktiga skisser
från det som af gravören är sedt i
verkligheten jämte originalritningen.
Troheten härvidlag kan kontrolleras
utom medels originalritningarna äfven
medels de ännu kvarvarande byggnaderna
och de upplysningar litteraturen lämnar.
vid kastellholmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
