Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - John Ruskin. Af Frigga Carlberg. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
mig hvad ni tycker om, och jag skall säga
er hvad ni är.» Gå ut på gatan och fråga
första man eller kvinna ni möter, hvad
deras »smak» är, och om svaret är
uppriktigt, känner ni dem till kropp och själ. —
»Du, min vän i trasorna och med den
ostadiga gången, hvad tycker du om?» — »En
pipa och en liter brännvin.» Jag känner dig.
»Du, min goda kvinna med de snabba
stegen och den nätta hatten, hvad tycker du
om?» »Ett väl städadt hem, rent, dukadt
bord, min man vid min sida och mitt barn
vid mitt bröst.» Godt, jag känner också
dig. »Du, lilla flicka med det gyllene
håret och de ljufva ögonen, hvad tycker du
om?» — »Min kanariefågel och lekar bland
ängens blommor.» »Du, lille gosse med
de smutsiga händerna och den låga
pannan, hvad tycker du om?» — »Kasta
sten på sparfvarna och spela kronvägg.»
Godt, nu känna vi dem alla. — »Ja»,
svarar ni kanske, »men det vore bättre att
fråga dessa personer och barn hvad de göra
i stället för hvad de tycka om. Om de
göra det rätta, betyder det ingenting, om
de tycka om det orätta, eller, om de göra
orätt, att de tycka om hvad som är rätt.
Hvad gör det, om mannen tycker om att
dricka, förutsatt att han icke dricker, eller
att den lilla flickan tycker om sin
kanariefågel men försummar sina läxor, eller att
pojken tycker om att kasta sten på
sparfvarna, om han besöker söndagsskolan?»
Detta är på ett sätt sant, ty om människor
beslutsamt göra det rätta, komma de till
sist att älska det. Men det är först då
de kommit därhän som de äro på en
moralisk ståndpunkt; så länge de icke tycka
om att göra rätt, äro de omoraliska. Den
mannen, som oupphörligen tänker på
buteljen i skåpet, ehuru han tappert bär sin
törst, kan icke kallas sund som den man,
hvilken gladt dricker sitt vatten om
morgonen och sitt vin om aftonen, hvart och
ett till lämplig tid och lämplig kvantitet.
All uppfostrans syfte är att lära människor
icke allenast att handla rätt, utan att finna
glädje i det rätta, att icke endast att vara rena,
utan att älska renhet, icke endast att vara
rättfärdiga, utan att hungra och törsta efter
rättfärdigheten. Nu svarar ni: Men är smak
för yttre prydnader, för taflor, statyer,
möbler eller arkitektur en moralisk egenskap?
Ja, alldeles bestämdt, om smaken är riktig.
Smak för hvarje tafla och staty är icke en
john ruskin’ (i88o-talet).
moralisk egenskap, men smak för goda
sådana är det. Här få vi åter definiera
ordet »god». Jag menar icke med »goda»
talangfulla, skickliga eller svåra att utföra.
Tag en tafla af Teniers: drinkare,
grälande vid tärningarna. Det är en
utomordentligt talangfull målning utan motstycke
på sitt område; men det är också en
simpel och dålig tafla. Att finna nöje i att
betrakta uselhet är en omoralisk egenskap.
Det är »dålig smak» i dess djupaste
mening — det är djäflarnas smak. A andra
sidan: en tafla af Tizian, en grekisk staty,
ett grekiskt mynt eller ett af Turners
landskap framkallar glädje som åsynen af ett
godt och fullkomligt verk. Det är en helt
och hållet moralisk egenskap — det är
änglarnas smak. Och all glädje i skön konst
och all kärlek till den upplöses i den enkla
kärleken till det, som förtjänar att älskas
— — — Hvad vi tycka om, bestämmer
livad vi äro, och att lära smak är att bilda
karakter.»
Det är detta — moralistens och
konstnärens oskiljaktighet -—- man funnit löjligt
och anstötligt hos Ruskin. Man vill icke
erkänna, att denne entusiast genomskådat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
