Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - John Ruskin. Af Frigga Carlberg. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
ner, ordnar omkring sig en hop medförda
besynnerliga saker: mineralier, mynt,
teckningar, fotografier — »diagrammer», som
han kallar dem. Så kastar han tillbaka
sin långa, svarta professorskappa och med
henne, tyckes det, hela
universitetsortodoxien. Han talar, och man är nästan böjd
gar dem, ber dem räcka upp händerna.
Uppmuntrad, angriper han nu ämnets
kärnpunkt, improviserar, hejdar sig, visar sina
diagrammer. Där är t. ex. ett lejonhufvud
af en pseudoklassisk skulptör, mot hvilket
han som kontrast sätter ett tigerhufvud från
Zoologicai Garden, tecknadt af Millais. Vid
katedralen i rouen. handteckning af john ruskin (i835 .
att tro sig böra en präst hälla ett andligt
föredrag. Det är som om han läste
omsorgsfullt skrifna satser. Han betonar sina
fraser, balanserar sina perioder, behärskar sina
händer, släcker blicken. Men småningom får
han lif. Han glömmer att se på de döda
bladen på bordet och betraktar i stället åhörarnas
lefvande ansikten. Äro de med? Han kan
icke fortsätta utan att veta det. Han frå-
åsynen af denna kontrast brister auditoriet
i skratt. Men det är icke nog, man
måste ge en pittoresk föreställning om saken.
Mästaren hängifver sig helt och hållet åt
stundens inspiration, intet återhåller honom
längre. Talar han om fåglar, härmar han den som
flyger och den som kråmar sig. Säger han att
gravering är konsten att rispa, härmar han
katten som klöser. Auditoriet skulle hvissla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
