Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - John Ruskin. Af Frigga Carlberg. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 82 FRIGGA CARLBERG.
ut hvarje annan än honom, men man
känner, att han handlar under herraväldet af
en idé. Han deklamerar icke, han
förkunnar en sanning han just nu upptäckt. Han
uttömmer sina iakttagelser, mångdubblar
sina argument. Botanik, geologi, exegetik,
filologi, allt begagnar han för att bevisa
sin tes. Han försvarar icke längre, han
profeterar. Åhörarna sluta upp att anteckna,
de kunna icke följa honom längre.
Föreläsaren har förlorat sin plan, men han har
vunnit sitt auditorium. Detta virrvarr af
klara och genialiska tankar snärjer och
kuf-var. Är det instinkt? Är det vetenskap?
Är det skämt? Är det snille? Man vet
icke, men man hör och man följer med
glädje, ehuru under beständiga
skakningar, denna slingrande väg, som vid hvarje
krökning visar oss en ny dal och en oanad
horisont. Slutligen känner man att man
nalkas målet, man höjer sig, utsikten
vidgas och föreläsningen, som börjat med en
mikroskopisk detalj, slutar under
applåder med en stor allmän idé.
Ett par af Ruskins mest karakteristiska
föredrag äro »Of king’s treasuries» och
»Of queen’s gardens», sammanförda under
titeln »Sesame and lilies». »Kings’
treasuries» äro böckerna, skattkamrarna, som
stå öppna för oss att ösa ur, och »queens1
gardens» äro våra hem, där kvinnorna äro
eller borde vara drottningar, icke endast i.
makt utan framför allt i ansvar.
I »Kings treasuries» börjar föreläsaren
med några ord om uppfostran, huru denna
hufvudsakligast går ut på »position in life»,
»advancement in life» och »getting into
good society». Dessa tre uttryck
definieras grundligt, synnerligast det sista — good
society = böckernas sällskap. —- »Hvad är
en bok?» frågar Ruskin och besvarar frågan
sålunda: »När författaren har något att
säga, som han tror vara sant och nyttigt
eller glädjande och skönt. Så vidt han
vet, har ännu ingen sagt det; så vidt han
vet, kan ingen annan säga det. Han är
tvungen att säga det, klart och vackert
om han kan, klart framför allt. Detta är
hvad lifvet har lärt honom, det stycke
kunskap, som hans andel i solsken och
jordelif har tillåtit honom att fatta. Han skulle
vilja skrifva ned det för alltid, inrista det
i klippväggen, om han kunde, sägande:
»Detta är det bästa af mig: för öfrigt
lefde jag som hvarje annan, åt och drack,
sof, älskade och hatade, mitt lif var som
en rök och- är icke mera. Men detta har
jag sett och känt — detta, om någonting
af mig, är värdt ert minne. Detta —
graden af författarens inspiration må* vara stor
eller liten — detta är en bok.
Sådana böcker ha skrifvits i alla tider
af deras största män. De stå alla till er
tjänst, och lifvet är kort. Det har ni hört
förr, men har ni mätt och beräknat detta
korta lifs möjligheter? Vet ni att om ni
läser det här, kan ni icke läsa det där;
att hvad ni förlorar i dag, kan ni icke
återvinna i morgon? Vill ni gå och skvallra
med er husjungfru eller stallpojke, när ni
kan tala med drottningar och kungar? Vid
des’sas hof behöfver ni icke krypa, smickra
och intrigera för att erhålla audiens; det
står alltid öppet för arbete och förtjänst
och för ingenting annat.»
Litet längre fram heter det: »Mina
vänner! Jag vet icke hvarför någon af oss
skall tala om läsning. Hvad bry vi oss
som nation om böcker? Hur mycket tror
ni, att vi i ett för allt kosta på våra
bibliotek, offentliga och enskilda, jämfördt
t. ex. med hvad vi kosta på våra hästar?
Om en man köper många böcker, kallar
ni honom galen — en biblioman. Men
ni talar aldrig om hästoman, ehuru män
dagligen ruinera sig på hästar, medan man
ännu aldrig hört någon ruinera sig på böcker.
Eller — för att gå ännu längre — hur mycket
tror ni att innehållet i Englands bokhyllor,
offentliga och enskilda, skulle inbringa i
jämförelse med innehållet i dess vinkällare?
Hvilken ställning skulle dess utgifter för
litteratur intaga till utgifterna för ett
luxuöst »bord»? Vi tala om föda för själen
som om föda för kroppen: en god bok
innehåller en sådan oförgänglig föda, föda
för lifvet, för den bästa delen af oss. Och
likväl — hur länge går man icke och
tittar på den bästa bok i världen, innan man
betalar så mycket för den som för en stor
piggvar. Det har funnits män, som för
att köpa en bok gått med magen tom och
ryggen bar, hvilkas bibliotek till slut voro
billigare för dem än de flesta personers
middagar. Om offentliga bibliotek vore
hälften så dyrbara som offentliga middagar
eller om böcker kostade tiondedelen af hvad
armband göra, så skulle kanske till och
med ganska tanklösa män och kvinnor
någon gång misstänka, att det fanns något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
