Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Lagen om hjälp. Af John Ruskin. Öfversättning af Frigga Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i58
JOHN" RUSKIN.
finna vara sammansatt af lera (eller
tegelmjöl, som är bränd lera), blandad
med sot, litet sand och vatten. Alla
dessa element äro i ohjälplig strid med
hvarandra och förstöra ömsesidigt
hvarandras natur och makt i täflan och kamp
om plats vid hvarje ditt fotsteg —
sanden utträngande leran, leran vattnet och
sotet, som blandar sig in öfverallt och
förorenar det hela. Lät oss antaga, att
detta uns gyttja lämnas fullkomligt ostördt
och att dess element samlas lika till lika,
så att atomerna kunna nå den närmast
möjliga förening!
Låt leran börja! Sedan hon befriat
sig från alla främmande beståndsdelar,
blir hon småningom hvit jord, redan
ganska vacker och lämplig, med hjälp
af härdande eld, att förvandlas till
finaste porslin, målas på och förvaras i
kungliga palats. Men en så konstlad
utveckling är icke hennes bästa. Lämna henne
att lugnt följa sin egen instinkt, och hon
blir icke endast hvit, utan klar, icke
endast klar, utan hård och så beskaffad,
att hon på det förunderligaste sätt kan
af ljuset samla upp de skönaste blå
strålar, utelämnande alla andra. Vi kalla
då leran en safir.
Sedan leran nu nått sin fulländning,
ge vi samma frihet åt sanden. Han blir
också till en början hvit jord, växer hård
och ordnar sig slutligen i
hemlighetsfulla, oändligt fina, parallela linier, hvilka
ha förmåga att reflektera icke endast de
blå strålarna, utan blå, gröna, röda och
purpurfärgade i den största skönhet, hvari
de kunna uppfattas i hård materia. Vi
kalla då sanden en opal.
Nu kommer turen till sotet. Det har
mycket svårt att bli hvitt, men i stället
för att tappa modet, sträfvar det allt
ihärdigare och blir till slut klart samt
det hårdaste ting i världen. I utbyte
mot svärtan erhåller det makten att
återgifva solens alla strålar i klarare glans
än något annat kompakt föremål. Vi
kalla då sotet en diamant.
Sist af allt renar och samlar sig
vattnet, belåtet om det endast når formen
af en daggdroppe. Men om ni yrka på
dess utveckling till en högre konsistens,
kristalliserar det sig i en stjärnas form.
Och för det uns gyttja vi hade
genom konkurrensens politiska ekonomi,
ha vi genom samarbetets politiska
ekonomi en safir, en opal och en diamant,
infattade i en snöstjärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
