Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Cuba libre. Spridda drag af den cubanska frihetskampen. Af John af Klercker. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
JOHN AF KLERCKER.
kampen om existensmedlen förlamar
dådkraften hos kämparna mot snikenhetens
och dumhetens kohorter. De materiela
intressenas äflan ligger som töcken öfver
våra gamla kulturstater, och i den kvafva
skymningen skjuta diktens plantor bisarrt
förkrympta skott, medan egennyttans
parasitväxter frodas i den multnande
samhällsgrunden.
När ett hänsynslöst förvärfsbegär de
facto blifvit den enda egenskap, som för
individen till seger eller blott
existensmöjlighet, har djärfheten och kamplusten
ingen annan plats än i den förtviflans
strid på lif och död, som anarkismen i
sina olika former tid efter annan
utkämpar med det ålderdomssvaga samhället.
Endast i de länder, där ännu fordran på
nationel enhet och frihet står som en
olöst fråga på dagordningen, hafva
hjältenaturer af det gamla slaget tillfälle att
uppträda. Vi vänta ännu på den
luttrande vådeld, som utan tvifvel i snar
framtid kommer att svepa öfver oss och
kalla dådkraften till lif.
Söndagen den 31 mars 1895
kryssade en liten engelsk skonare »Honor»
utanför mynningen af Toar-floden strax norr
om den cubanska staden Baracoa.
Denna ort, som är belägen på den
stora Antillans längst mot öster
utskjutande udde, var den första plats, där
spaniorerna under conquistadoren Diego
Velasquez 1512 anlade ett nybygge på
Cuba och började sitt utrotningskrig mot
urbefolkningen. Deras första handling
på den nyförvärfvade jorden var ett
afskyvärdt brott, mordet på
karaibhöfdin-gen Hatuey. Denne man hade flytt
undan det spanska förtrycket på sin
fäderneö, Hispaniola, det nuvarande Haiti, och
sökte förgäfves förmå Cubas fredliga
invånare att göra motstånd mot eröfrarna.
Han blef fången och under förevändning
att han skulle betraktas såsom förrymd
slaf dömd till bålet. Ehuru alla
omvändelseförsök visat sig fruktlösa, ville det
kristna trosnitet ända till det sista söka
bemäktiga sig den modige indianens själ,
och medan bödeln stod färdig att
antända de uppstaplade risknipporna,
uppmanade en fransiskanerpater enträget
Hatuey att afsvärja sina falska gudar, på
det att bålets flammor måtte bära hans
själ till de kristnas himmel. Det var då
han, såsom Padre de las Casas berättar,
först frågade, om det funnes många
spanjorer i denna himmel, och sedan, när
man försäkrat honom, att så var
förhållandet, utropade: »Jag vill icke komma
till en ort, där jag kommer att träffa
någon enda af edert förbannade släkte!»
Den lilla skonaren gjorde flera försök
att landa och strandade till slut på
ref-vet. En skara mörkhyade, väderbitna
män bemannade nu i hast
skeppsbåtarna och började ilandföra vapen,
ammunitionskistor och ett par små kanoner.
När den lilla skaran kommit i land, blef
det jubel bland de väntande, som
tillhörde den kubanske rebellöfversten Felix
Ruens folk. Bland nykomlingarna
befann sig nämligen den så varmt
efterlängtade frihetshjälten från tioårskriget,
Antonio Maceo, och i hans följe sågos
andra veteraner från den första
kubanska republikens hårdnackade kamp,
brodern José Maceo, Flor Crombert, Cebreco
och andra.
Med Maceo steg hämdens ängel i land
på Spaniens enda återstående betydande
amerikanska besittning. När den
humane advokaten Carlos Manuel Céspedes
den 10 okt. 1868 höjt frihetsfanan i
Yara-dalen, hade Maceos fader och bröder,
som så många andra i östern, slutit sig
till republikens standar, och den unge
Antonio hade då som yngling sett
spanska trupper at" hämd på det grymmaste
våldföra och mörda hans moder och
systrar. Af blodshämdens äggelse mog-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
