Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Råttfångaren i Hameln. Af Hugo Gyllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÅTTFÅNGAREN I HAMELN.
221
I vise män uti Hamelns stad,
som tycken er allt begripa,
I voren visst starkare I än jag —
om inte jag hade min pipa.
Det tisslar och jublar i vindens pust,
och åkrarnes mylla ångar,
i vatten och luft det spritter af lust
och i jordenes mullvadsgångar.
Och gula blomster och blomster blå
de soliga fälten fälla.
Nu är för en vandrare lustigt att gå
och lätt för en spelman att trolla.
Kan han få i sin pipa en enda ton
af alla, från dungen och safven,
blir han starkare man än en riksbaron
till häst och med lans i näfven.
Och spelar han fram af färgernas prakt
en enda, en enda bara,
han pryds väl af större glans och makt
än en furste i hofmans skara.
Och lyckas han fånga en doft så fin
af de tusen ur vaknande gärden,
då viker han ej för kejsarn i Wien,
och han skrifver lagar för världen.
Men trollar han in i en enda drill
allt, allt uti vårens rike,
då mäktar han göra hvad han vill,
och då blir han Gud Faders like!
Hur härligt att ensam i våren stå,
där väldiga krafter gilja,
och känna i egen själ också
det helas mäktiga vilja.
Att vara en vandrare utan hem
med piparens hätta på håren —
och bära i hvarje fiber och lem
en makt och ett välde som våren.
Att kunna höja sin trollande staf —
att kunna hvad dåren pratar:
till lif älska fram det som sänktes i graf
och hata till döds den man hatar!
En lurad, en usel spelman blott,
så borgarn i Hameln menar —
Men jag blåser min pipa — då dansa brådt
både mänskor och råttor och stenar.
Och stängen er port och vakten er mur!
Det skall er dock intet båta.
T}- hämden kommer som himmelens skur,
och snart månde Hameln gråta.
Och pränten i barnen er visdom in
om det enda i lifvet som duger!
Jag sett deras ögon, jag känt deras sinn:
där sitter nog våren och ljuger!
Där spirar så mycket i löje och prakt,
som I ej lärden begripa. —
Och allt och allt skall dansa i takt,
när jag blåser en drill på min pipa.
Jag skall blåsa dem bort, jag skall blåsa dem ut
i världen att drömma och drifva.
Den vandringen tar väl aldrig ett slut. —
Och aldrig de borgare blifva!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
