Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Erik XIV och drottning Elisabet af England. Af I. Kreüger. Med 11 bilder (Fortsättning och slut) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänskapens gengärd till den grad, att
mera ej af en furstinna kan begäras.
Eders Härlighets Syster och frände
Elisabet
Den 4 maj 61.»
Under andra förhållanden hade det
nog ej smakat Erik, att han i detta bref
benämdes Serenitas och ej Majestas, men
i sin friare-ifver öfversåg han denna
bristande uppmärksamhet. Då skrifvelsen
kom honom tillhanda, hade denna jämte
den berättelse, som den föga underkunnige
Dionysius Beurreus vid sin hemkomst
afgaf angående drottningens sinnesstämning
för Erik bragt till fullt beslut hans
afsikt att i egen person begifva sig till
England för att fullfölja sitt frieri. Utan
inflytande på Eriks beslut var ej heller
ankomsten af en rik engelsk köpman,
John Dumoch, som handlade med ädelstenar
och som var hitsänd af det parti,
som önskade Elisabets giftermål med
Erik. I juli 1561 underrättades
Gyllenstjerna, att Erik, i anseende till de
goda förhoppningar drottningen gifvit
honom, ämnade begifva sig till England.
Efter att hafva till detta land förutsändt
»åtskilliga pärlesömmare, skräddare och
andre», begaf han sig åtföljd af sina
bröder Magnus och Karl, till Älfsborg, där
flottan låg och väntade på honom.
En omständighet, som är förbunden
med denna tillämnade resa, torde förtjäna
att här omnämnas. Erik hade träffat
öfverenskommelse med påflige legaten
Commendone [1] att denne skulle vara
honom följaktig på resan. Att med
bestämdhet upplysa, huru detta aftal
tillkommit och hvad egentliga afsikten
därmed var, är mig ej möjligt; men
alldeles utan ledning för afgörandet af dessa
spörsmål är jag icke.
Commendone skrifver till kardinal Borromeo
och berättar bl. a., att han ej komme
att begifva sig till mellersta Sverige, enär
konung Erik, som ämnade afresa till
England för att personligen fria till drottning
Elisabet, anmodat honom att infinna sig
på det ställe, som af konungen komme
att närmare bestämmas, för att träffa
honom; att det förundrade Commendone
att konungen med hela vissheten om en
förmälning med Englands drottning, »con
tutta la fermessa che potesse avere del
matrimonio di quella regina»,[2] som
aldrig visat sig honom benägen, vågade, då
han knappt var krönt, öfvergifva sitt land,
som ej var arfrike utan förvärfvadt af
hans fader och hvarpå konungen af
Danmark hade stora anspråk. Commendone
meddelar vidare, att han af en skeppare,
som ankommit från Älfsborg, hört, dels
att den kungliga flottan, som skulle
öfverföra konungen till England, låg och
väntade vid sagda plats, dels att så väl
konungen som en del af den kungliga
familjen befann sig där och slutligen, att
Commendone begärt pass af konungen
för att afgå till hans möte.
Erik svarar från Älfsborg den 10
september, att emedan han hittills ej varit fast
besluten att företaga den ifrågavarande
resan till England, så hade han ej
bestämdt kunnat uppgifva något ställe för
sitt möte med Commendone. Nu hade
han fast föresatt sig att med första
gynnsamma vind afgå till England. Det skulle
göra honom stor glädje, om Commendone
komme att vara honom följaktig
till detta land. Hvad passet beträffar, så,
ehuru Commendone utan något sådant
kunde tryggt infinna sig hos Erik och
njuta af ett sändebuds rätt, ville
konungen gärna gå Commendones önskan till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
