Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - »Själfhäfdelse» och altruism. Några reflexioner af Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»SJÄLFHÄFDELSE» OCH ALTRUISM*
Några reflexioner af GURLI LINDER.
Den 20 april 1898.
DET är onekligen ganska
intressant att in i en krets af män
och kvinnor, som i all
kordiali-tet sitta och språka med hvarandra om
ditt och datt, slunga in dessa ord såsom
diskussions-ämnen. Vanligen bilda sig
då genast två ungefär jämnstarka
partier, hvilkas anhängare med lif och glöd
försvara sina respektiva ståndpunkter.
Kan man vid dylika tillfällen behärska
sig ända därhän, att man förblir en stum
åhörare, så bör man ur den brusande
flod af argument, som strömmar fram, och
särskildt genom att iakttaga de missgrepp
och öfvergrepp, hvartill de stridande å
ömse sidor göra sig skyldiga, få fram en
något så när klar föreställning om
förhållandet mellan de båda lifsprinciper
frågan gäller.
Ofta är det Ellen Key som får bilda
utgångspunkten vid dylika
meningsutbyten. Hvad menar hon, och hvad menar
hon icke, det är frågan. Och, sans
com-parasion för öfrigt, börjar hon verkligen
i detta afseende få en viss likhet med
*skinnpälsen»,hvilken »blöttes» och
»stöttes» i det oändliga. Pä denna lilla om-
* Såsom af datum framgår är denna artikel
skrifven före det meningsutbyte, som uppstod i
följd af fröken Ellen Keys tal till Ibsen den
16 april, och afser ej att vara något inlägg i
denna strid.
väg kom merdiskussionen dock
småningom att gälla själfhäfdelse och
själfojf-randc.
Det fel, som båda partierna då först
pläga göra sig skyldiga till, är att
betrakta dessa olika lifsprinciper såsom
absolut oförenliga. Ingen kan, mena de,
upptaga den ena på sitt lifsprogram utan
att med detsamma skjuta ut den andra
därifrån. Erkänner en människa
själf-häfdelsen som en väsentlig faktor i sin
andliga utveckling, så ropa altruismens
förkämpar ut denna människa som en rå
egoist. A andra sidan se den förras
anhängare i hvarje litet undseende för
en annan individ ett attentat pä själfhäf
delseprincipen.
Felet i huvuduppfattningen torde
således ligga i att förbise
människonaturens nödvändiga egenskap att vara både
gifvande och tagande — en
ömsesidighet, utan hvilken allt verkligt mänskligt
lif är omöjligt. Erkänner man emellertid
människonaturen såsom gifvande och
tagande, så har man ock erkänt de båda
principernas berättigande och möjligheten
att genomföra dem båda i ett
människolif. Men härmed är saken ingalunda
ut-agerad; hufvudstriden kommer alltid att
stå, när det gäller bestämmandet af de
båda begreppens innehåll och omfång.
När själfoffrandets anhängare skola
definiera själfhäfdelsen, sätta de meren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
