- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
273

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - »Själfhäfdelse» och altruism. Några reflexioner af Gurli Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÄLFHÄFDELSE OCH ALTRUISM.

273

dels ett likhetstecken mellan denna och
krass egoism, och i dess anhängare se de
endast vampyrer, som suga ut andra
individer på deras lycko-möjligheter för att
göda sitt eget själfviska jag. Och så
förutsäga de familjelifvets och därefter
samhällets ovillkorliga moraliska
undergång, i fall själfhäfdelseprincipen tillmätes
plats vid sidan af grundsatsen om
själf-ofifrandet. — Ja, så har ju århundraden
igenom samhällets undergång förutsagts,
när tidens nya tankar med våldsam
styrka kraft plats i mänsklighetens lif. Och
så kommer det nog att profeteras i alla
tider, så länge en gammal tanke lefver,
när en ny födes, så ofta det gäller att
göra sanningen för i går till lögnen för
i dag.

Men själfhäfdelsen i god mening
arbetar ingalunda på de mänskliga
samhällenas undergång utan på deras
omgestaltning i vissa afseenden. »Samhället i sin
helhet främjas bäst genom hvars och ens
sunda egoism», läste jag en gång —jag
tror i Laura Kielers roman Paa post. Det
är en sådan sund egoism den sanna
själfhäfdelsen syftar till; det är
frigörelsen och utvecklingen af sådana
personligheter, som visserligen ta berättigad
hänsyn till andras verkliga men aldrig
till deras förmenta rätt eller till en falsk
konventionalisms budord och som ha mod
att, äfven om »hela världen» pekar ut en
annan väg för dem, gå den väg som de
känna vara för dem den enda förnuftiga,
som ha kraft att vända ryggen till
lyckans dukade bord, i fall deras plats där
skall köpas med att de genom att offra
en öfvertygelse skola så att säga ge sig
själfva ett slag i ansiktet —
personligheter, hvilkas samvete aldrig tillåter rån
i deras själs allra heligaste.

I anslutning till detta yttrande vill
jag nämna en missuppfattning, som ej
kan nog ofta påpekas, den nämligen, att
den sanna själfhäfdelsens religion är en

Ord och bild, J:e årg.

lättsinnets och tygellöshetens religion och
att de, som hylla den, öfvergifva
»pliktens tunga väg» för att i stället få
vandra på sorglöshetens rosenstig. I själfva
verket är det de människor, hvilka i lifvets
alla förhållanden känna sig stå i ansvar
inför sin »gudomliga bestämmelse», som
oftast och mest skoningslöst gå till rätta
med sig själfva. Merendels är det de
törnbeströdda vägarne som för dem bli
de förnuftiga. Om man nu för att häfva
nämnda missuppfattning pekar t. ex. på
kvinnor, som egna hela sitt lif åt att
bringa hugsvalelse vid plågans och
lidandets läger, eller på tankefrihetens
martyrer i alla tider, så får man till svar,
att just dessa äro själfoffrandets heroer.
Faktiskt äro de ju lysande bevis på den
mest inkarnerade själfhäfdelse. Härmed
äro vi framme vid en synpunkt, som
enligt min mening alltför litet
uppmärksammas och som jag i detta
sammanhang vill åtminstone påpeka, den
nämligen, att det gifves en mängd
lifsförhål-landen, där själfhäfdelse i ett afseende
ovillkorligen drar med sig själfoffrande
i ett annat, och tvärtom. Det är sådana
fall, där tillämpningen af den ena
principen med naturnödvändighet kräfver en
tillämpning äfven af den andra.

Bland själfhäfdelsens anhängare
saknas emellertid ej personer, som framställa
allt själfoffrande som en tröstlös
Golga-tafärd, under hvilken alla möjligheter till
lifsglädje, lycka och utveckling mördas.
Dessa förbise fullständigt, att själfoffrande
i god mening kan öfversättas med
berättigad hänsyn för a7idras rätt. I sin
skuggrädsla för att i något afseende få
sin egen individualitet kränkt träda de
ofta denna rätt för nära. Ty de skilja
icke mellan andras verkliga och förmenta
rätt och tro sig råka i kollision endast
med den senare. De se nämligen, sä
som jag förut påpekat, i hvarje
undseende för andra ett attentat mot själfhäf-

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free