Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Alphonse Daudet. Af Johan Mortensen. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28-8
JOHAN MORTENSEN.
nära, att man beskyllde honom för
pam-flettskrifveri. Men ofta passade icke
modellen in i alla händelsens mer eller mindre
fritt uppfunna situationer, och då uppstodo
dessa ofta nästan löjligt påtagliga
osannolikheter i karaktersteckningen, hvilka ej äro
en ovanlighet hos Daudet.
Ar 1874 utkom Fromont jeune et
Ris-ler ainè, hans första allvarliga försök att i
romanens bredare form skildra en sida af
det moderna lifvet. Hufvudpersonen är här
Sidonie, dotter till en afsigkommen köpman
och uppfinnare. Redan som barn har hon
från trappan i föräldrarnes hus blickat
öfver till Fromonts stora fabriksetablissement
och eleganta hotell, och en längtan har
gripit henne att en gång såsom härskarinna
göra sitt inträde där. Knappast halfvuxen
börjar hon intrigera för att nå detta sitt
lifs mål, och hennes planer gå slutligen i
fullbordan genom hennes giftermål med
Ris-ler, en hederlig ingeniör, hvilken just
blifvit kompanjon med Fromont. Redan på
bröllopsaftonen koketterar hon för firmans
chef, George Fromont, och är snart hans
älskarinna. Hennes lyxbegär och måttlösa
njutningslystnad bringar det ansedda huset
till undergångens brant. Slutligen
upptäckes allt för Risler, en afton, då hans hustru
ger en stor bal. Han rusar in i hennes
våning, bryter upp hennes sekretär, rycker
af henne diamanterna, kastar allt hvad han
själf har af värdesaker till högen, och
huset räddas för ögonblicket. En uppfinning,
på hvilken han länge arbetat, blir i
detsamma färdig, och det ansedda
etablissementet står snart åter på solida fötter. Men
den hederlige Risler är en bruten man;
någon tid efter dessa händelser återser han
sin hustru såsom sångerska i ett af Palais
Royals kaféer, och samtidigt kommer han
att läsa ett bref, hvilket Sidonie för att
hämnas sändt honom, och hvaraf tyckes
framgå, att hon skulle stått i förhållande
till hans broder. Nästa morgon finnes han
hängd.
Med »Fromont jeune och Risler ainé»
var Daudets rykte som romanförfattare
grundlagdt. Arbetet gjorde ett ofantligt
uppseende, och liksom flere af hans följande
romaner omskrefs det i dramatisk form och
uppfördes på teatern.
Två år senare följde Jack, kanske den
sentimentalaste och dystraste af alla hans
nutidsskildringar. Vissa af dess situationer
påminna ej så litet 0111 Nicholas Nickleby.
Jack är sonen till en kokott — hvem hans
fader är, får han aldrig veta. Tidigt
utkastas han i världen. Modern är icke en
elak natur, men hon är utan karakter och
fullständigt i händerna på den man, hvilken
för tillfället är hennes älskare. Hon har
antagit ett adligt namn, och i romanens
början se vi, huru Ida de Barancy söker
få sin son placerad i en aristokratisk
jesuitskola. Hela denna inledningsscen är
mästerligt skildrad. Modern, elegant men
diskret klädd, har tagit plats midt emot
rektorn, på hvars dom det beror, om Jack
skall emottagas, eller icke. Med sin fina
blick har patern strax anat, att här icke
allt är, som det bör vara. Ett ögonblick
är han oviss om, till hvilken klass han skall
hänföra denna kvinna, men hennes oroliga,
något vulgära svada, hennes hoppande från
den ena idéen till den andra, en hel
historia, som hon uppdukar om barnets fader:
»Lörd Peambock, en man af den allra
högsta engelska aristokratien», hennes til]fålliga
förlägenhet, då han frågar efter barnets
efternamn, gör snart situationen klar för
honom. Och den lille Jack, hvilken står
vid moderns sida, klädd i skotsk dräkt,
såsom fadrens namn fordrar, får ej komma
in i den förnäma jesuitskolan, hvarest han
kanske skulle funnit det hem han sedan
alltid måste sakna. Hans lidande börjar, då
han inträder i det besynnerliga institutet
Moronval. Här blir modern bekant med
den i sina egna ögon store poeten
d’Argen-ton, en egoist af renaste vatten, hvilkens
första omsorg är att skilja Jack från
modern. Han inbillar henne nämligen, att
Jack bör blifva arbetare, och han sättes i
lära på en mekanisk verkstad. Det
ansträngande arbetet öfverstiger emellertid hans
svaga krafter, och han tager plats som
eldare på en oceanångare. Han förfaller till
dryckenskap och återkommer till Paris med
en bröstsjukdom. Ett ögonblick tyckes det
som 0111 hans öde skulle vända sig till det
bättre; han upplefver en kort men lycklig
tid hos en gammal hederlig landtdoktor,
hvars dotter han älskar. Men snart
nedlägges han på sjukbädden för alltid, och
läsaren kan endast instämma med doktorn,
hvilken på moderns fråga: »han är då död»,
svarar: »nej, icke död, men befriad».
I Le Nabab, kanske Daudets rikaste
och mest omväxlande roman, har han gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
