Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Physiologus eller den naturkunnige. Några blad ur medeltidens symboliska zoologi. Af Carl Forsstrand. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 00
CARL FORSSTRAND.
intressant men ofta missförstådt skede i
civilisationens historia.
Bland de skrifter, som åt oss
bevarat minnet af den tidigare medeltidens
zoologiska åskådningssätt och kunskaper,
intager en i talrika afskrifter befintlig bok
med namnet PHYSIOLOGUS främsta
rummet. Om detta arbetes ursprunglige
författare äga vi ingen visshet, liksom ej
heller om den plats, hvarest det uppkom.
Det är emellertid antagligt, att det först
utgått från Alexandria, hvarest de tre
kulturer — den gammalegyptiska, den
grekiska och den mosaiska — hvilka på de
äldsta Physiologus-editionerna tryckt sin
prägel, under de närmaste århundradena
före och efter Kristus hade liflig beröring
med hvarandra. »Physiologus» är
nämligen i sin äldsta skrud en på grekiska
affattad uppräkning af ett fåtal djurarter, *
hvilkas vidt skilda geografiska förekomst
tyder på, att skriften tillkommit i något
af den dåtida civilisationens med
främmande, aflägsna länder i
handelsförbindelser stående centra. Alexandria var ett
sådant men tillika sen-antikens kulturela
medelpunkt, och om än några
naturhistoriska studier i egentlig mening
kanske där ej idkades, så var den rika och
lifliga handelsstaden dock den ort,
hvarifrån Rom och andra af det stora
kejsarrikets mondäna hjärtpunkter erhöllo en
stor del af de för gladiatorspelen
erforderliga djuren, varelser som naturligtvis
icke kunde passera från säljare till
köpare och genom deras mellanhänder utan
att väcka intresse och förmedla en
primitiv zoologisk kunskap. Att denna
linder tider, då å ena sidan
föreställningarna om den klassiska mytologiens
djurvärld ännu lifligt fortlefde och å den
andra bibelns alla mer eller mindre fantasti-
* I några af de äldre handskrifterna
upptagas äfven ett fåtal stenarter och växter, hvadan
»Physiologus» då gör mer skäl än senare för
sitt namn »den naturkunnige».
ska djurgestalter voro föremål för
begrundande och utläggningar, skulle blifva
en underlig blandning af verklighet och
öfvertro, är naturligt, särskildt om de
underliga gammalegyptiska föreställningarna
om djuren blandade sig in. Också se vi,
hur den äldsta »Physiologus», som
kanske helt enkelt var en
menageriförteck-ning eller något dylikt, inom kort och
förenad med berömda kyrkolärares såsom
en Epiphanius’, en Johannes
Krysosto-mus’ namn upphör att vara en naken lista
på några allmänt bekanta djur för att i
stället blifva en sedolärande bok, i
hvilken djuren jämte sina naturliga eller
förmodade utseenden och egenskaper äga en
symbolisk och ofta fantastisk betydelse.
Det är egendomligt att se, hur denna
Physiologus-form uttränger nästan all
annan djurkännedom och hur den i talrika
afskrifter med förändringar och tillägg
blir en af medeltidens allra allmännaste
skrifter, en handbok för präster och
lärare, en uppbyggelsebok för menige man,
som ännu på tretton- och
fjortonhundratalen satte de skritkunnige
klosterinvå-narnes fingrar i rörelse. Efter att mot
slutet af femte århundradet hafva blifvit
misskänd af de styrande inom kyrkan,
ja till och med af påfven Gelasius I
förklarad som kättersk och förbjuden, fann
»Physiologus» i Gregorius den store en
varm gynnare, och efter den tiden voro
hans anseende och välde betryggade. Från
och med sjunde till tolfte seklet var
»Physiologus» på samma gång ett kompendium
i naturhistoria och en lärobok i morak
Som latinet var kyrkans och den lärda
världens språk, blefvo latinska
öfversättningar af de grekiska
originalhandskrifterna de vanligaste och mest spridda, men
man känner »Physiologus» äfven på
syriska, armeniska, arabiska, koptiska,
anglosachsiska, gammaltyska, isländska t
provençalska, gammalfranska och
italienska språken. På svenska äga vi ingen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
