Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Physiologus eller den naturkunnige. Några blad ur medeltidens symboliska zoologi. Af Carl Forsstrand. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 00
CARL FORSSTRAND.
apan. ur gottweih
handskriften.
höra till bibelns, t. ex.
hos profeterna eller i
Johannes’ uppenbarelse,
så bildrikt skildrade
vidunder. Till denna
afdelning höra sirenerna
eller onocentaurerna,
enhörningen, »serra»,
»hydrus» och fågeln
Fenix m. fl.
Ur zoologisk
synpunkt hafva dessa
fantasiväsen näppeligen
något annat intresse än att
tjäna som ledning vid
bedömandet; i hvad mån och under hvilka
svårigheter kunskapen om främmande
länders ovanliga djurformer gjort sig
gällande och blifvit missförstådd, eller ock
hur några i själfva verket harmlösa och
ofarliga men genom sitt yttre för
människan motbjudande eller till sina
lefnadsvanor obekanta arter iklädts förstorade
och fruktansvärda eller fantastiska former.
I kulturhistoriskt hänseende äro de
emellertid och just på grund häraf intressanta,
och »Physiologus’» uppfattning af dem,
hvilken under århundraden var den
allmänt härskande, har därför ^sitt stora
värde.
Sirenerna skildras fullkomligt i
enlighet med Odysseussagan som sköna
varelser, af mänskligt kvinnlig skepnad ned
till nafveln och därpå som fisk eller fågel.
De här efter den
högtyska Göttweih-handskrif
ten återgifna bilderna
visa oss sirenerna som
kvinnor med
roffågelun-derrede och onocentaurus
som en man med
hästkropp. Sirenerna bedåra
de sjöfarande genom sina
sånger och döda dem.
Symboliskt sinnebilda de
djäfvulen.
Med enhörningen har den kristna,
symboliken mycket att göra och
använder honom på mångfaldigt sätt. Den
enligt en afbildning i Ninive kanske
äldsta föreställningen om hans utseende,
såsom en tjur med ett stort, midt frän
pannan utgående horn, får under
tidernas lopp många förändringar, och den
kraftfulla, hästlika varelse, som vi känna
från den senare medeltidens skulpturverk
m. m., är således något helt annat än
t. ex. »den naturkunniges» enhörning i en
killings skepnad. Att »Physiologus» gifvit
honom denna gestalt, beror på att han
är symbolen för den obefläckade aflelsen.
»Physiologus» säger nämligen: Det är
ett litet djur, likt en killing men mycket
oförskräckt. Med sitt horn, så blankt
och skarpt som en damascenerklinga,
hugger han omkring sig kraftigt och
ristar upp buken på elefanten, så att
inälfvorna falla ut. Endast medelst list
kunna jägarne fånga det lilla vilda djuret.
Man tager en jungfru och sätter henne
på en plats i skogen, där enhörningen
betar; så snart den sistnämnde får syn
på henne, lägger han bort all sin vrede,
springer till henne och hoppar, om hon
är en kysk jungfru, upp i hennes sköte
och slumrar in. Nu komma jägarne, gripa
djuret och föra det som en underbar
raritet till konungens palats. — Sålunda
var vår herre Jesus Kristus den andliga
enhörningen, om hvilken David sade:
onocentaurus. efter karajan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
