Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Syskon. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYSKON.
SO?
löjtnanten.
Ja, det har åtminstone den fördelen, att det kan
vara sannt. Men du börjar allt på att själf bli
litet orolig — du skaffar dig så unga väninnor
nu mera!
fröken.
Jag skaffar mig inte några väninnor, skall jag
tala om, och Greta är den enda, som inte är
jämnårig med mig. Men hon är så mycket
förståndigare i stället!
väninnan.
Ja, där hör ni det!
löjtnanten.
Det har jag heller aldrig tillåtit mig att betvifla.
fröken.
Och nog kan jag bli gift, om jag vill — det
skall du inte oroa dig för!
löjtnanten.
Ja, var inte så säker på det! Visserligen är du
ganska firad ännu så länge, och pängar lär du
också få, efter hvad det påstås — är det inte så,
Arvid?
grosshandlaren.
Hvarför frågar du mig om det?
löjtnanten.
Jo, du är ju familjens finansiela öfverhufvud för
närvarande!
grosshandlaren.
Den saken bör du ha lika bra reda på själf!
Du håller ju på att göra slut på dem, allt hvad
du hinner.
löjtnanten.
Tro honom inte, fröken —- det är bara ett
uselt förtal! Så du har ju åtskilliga förutsättningar,
kära Mia, att se dina förhoppningar gå i fullbordan
en gång, om du bara som sagdt ville låta bli att
öfva din kvickhet på oss manliga individer, så snart
du kan komma åt. Inte för att jag har märkt
mycket af den — du kanske spar dig härhemma
— men det klagas allmänt på dig. Och
fruntimmer med godt hufvud håller man sig hälst på
vederbörligt afstånd ifrån!
fröken.
Det beror nog på, hur pass klyftig man är själf.
Du skall inte dömma alla efter dina värda kamrater.
löjtnanten.
Det var en mycket omotiverad anmärkning.
Mina kamrater äro vid Gud inte att förakta. Det
kan ju hända, att åtskilliga af dem inte utmärka
sig för någon vidare snillrikhet, men dels äro de
inte ensamma om det, och dels är det inte deras
fel — ja, inte en gång deras föräldrars!
väninnan.
Hvems är det då?
löjtnanten.
Det är tidens! Vi ha haft stenåldern och
järnåldern och så vidare — nu ha vi trä-åldern.
väninnan.
Det märks då inte på löjtnanten åtminstone.
löjtnanten.
Nej, inte sant? Det är ju därför möjligt, att vi
snart fa en kvickare tidsålder, och att jag är en
sådan där olycklig föregångare till den.
fröken.
Jag tror snarare, att du är le beau reste från
en försvunnen period — du ser så utlefvad ut!
löjtnanten.
Nå, låt gå för det, då — fast det är mera
pessimistiskt!
väninnan.
Det låter för resten på er, som om det vore
alldeles nödvändigt för oss att bli gifta, men det
är det då gudskelof inte. Det finns mycket annat
att lefva för.
löjtnanten.
Det kan jag nog tänka mig! Sjukgymnastik
till exempel.
väninnan.
Ja, då kan man åtminstone vara till någon nytta.
löjtnanten.
Det är med unga flickor som med militärer —
de ska inte vara till någon nytta! Kan det
verkligen vara ert allvar, fröken, att bli sjukgymnast?
väninnan.
Ja, det är det visst! Det är alltid bra att ha
lärt sig någonting — man vet inte, hvad som kan
inträffa. Och så är det skönt att ha någon
sysselsättning.
löjtnanten.
Verkligen ?
fröken.
Gösta har så svårt att förstå, att inte alla
människor tycka om att gå och slå dank som han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
