Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Syskon. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
KARL HEDBERG.
löjtnanten.
Slår jag dank jag — som måste vara nere i
kasernen hvarenda morgon, innan ni andra ännu fått
upp ögonen.
väninnan.
Ett par timmar, ja — och sedan är ni ledig
hela dagen. Jag tycker det skall vara rysligt
långtrådigt, i synnerhet för en herre, att gå så där och
ingenting göra.
löjtnanten.
Nå, gud ske lof, man vänjer sig vid allt här i
världen. — Nå, jag litar åtminstone på, att ni slår
er ner här, när ni tänker börja att praktisera.
väninnan.
Hvad skulle löjtnanten ha för glädje af det?
löjtnanten.
Jo, för i så fall skall jag laga, att jag vrickar
handen eller foten på mig litet emellanåt, och så
får ni komma och ge mig masssge.
väninnan.
Hvad ni är dum! Jag tänker inte ge massage
åt några herrar.
löjtnanten.
Då är det ju inte ett spår till mening i hela
saken. Men vill ni inte göra ett undantag för mig
ändå — det kunde ju vara bra att ha någon att
öfva sig på.
väninnan.
Det behöfver jag ingen — och allra minst skulle
jag då välja er till det!
löjtnanten.
Hvarför inte?
väninnan.
Nej, ni har inte alls något allvar med er.
fröken.
Jag skulle minsann i ditt ställe knåda honom,
så att han blef allvarlig — det vore verkligen ett
utmärkt tillfälle!
väninnan.
Ja, det skulle också vara det enda!
löjtnanten.
Jag skulle känna det som en njutning att bli
misshandlad af sådana små mjuka händer som edra.
väninnan
(håller fram sina händer.)
Aja, inte äro de så värst stora, men de kunna
nog ta i, må ni tro!
löjtnanten
(tar hennes ena hand.)
Får jag känna? Håll emot nu!
väninnan,
Aj, ni gör illa mig! Fy — skall ni ta i på
det sättet, tycker ni?
löjtnanten.
Det var ni som narrade mig med, att ni var
så stark! Men om ni tillåter, så skall jag försöka
försona mitt brott! (böjer sig fram och kysser
hennes hand.)
fröken.
Var god och håll dig i skinnet, Gösta — här
tillåts ingen kurtis! Gå din väg! (till
grosshand-lare?i.) Nå, Arvid, du sitter då där fortfarande
som en riktig stock! Hvarför säger du ingenting?
Du kan åtminstone köra ut din bror!
grosshandlaren (stiger tipp.)
Nej, men jag skall gå själf — jag har lofvat
att träffa en bekant.
fröken.
Hvad är det för påhitt — så oartig kan du väl
inte vara! Inte sant, Greta, det tillåter vi inte!
väninnan.
Nej, inte får ni gå! Jag har just tagit med mig
litet noter och tänkte, att ni skulle ackompagnera
mig — ni ville ju det sist!
grosshandlaren.
Beklagar, men det är verkligen alldeles
omöjligt! Om ni ber Gösta, så ackompagnerar han er
nog i mitt ställe!
löjtnanten.
Ja, kan jag stå till tjänst med gubben Noach
så mycket gärna!
väninnan.
Är det det enda som ni kan?
löjtnanten.
Kan? Nej, det vill jag inte påstå — men jag
brukar krångla mig igenom den.
fröken.
Seså, Arvid — stanna hemma nu, det kan du
så väl göra, bara du vill! Skicka ett bud och säg,
att du fått förhinder.
väninnan.
Bry dig inte om att öfvertala honom, Mia! Jag
vill inte alls, att din bror skall göra någon upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
