Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Syskon. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
KARL HEDBERG.
väninnan.
Vi ha visst mycket olika åsikter om, hvad
älskvärdhet vill säga. Snart blir jag ond.
löjtnanten.
För att jag säger att ni är intagande? För en
stund sedan sa’ jag att ni var söt, och det tycktes
inte bekomma er någonting!
väninnan. 1
Det var en helt annan sak!
löjtnanten.
Hvarför det?
väninnan.
Jo, för då voro vi inte ensamma! -— Hvad
skrattar ni åt?
löjtnanten.
At er naturligtvis! Det skall således
ovillkorligen vara någon närvarande, för att ni skall ta
emot komplimanger?
väninnan.
Ja, i synnerhet när de äro så där näsvisa! Spar
med det, tills ni träffar på ett värdigare föremål.
löjtnanten.
Fröken Linder!
väninnan (medett litet skratt.)
För resten bryr jag mig inte om er! Det biter
ändå ingenting på er, hvad man än säger.
löjtnanten.
Det misstar ni er i! Framför allt får ni inte
säga, att ni inte bryr er om mig — det vore ett
hårdt slag för mig!
väninnan.
För er fåfänga, menar ni — det påstås ju, att
ni skall vara en sådan fruntimmerskarl! — Men
inte behöfver ert rykte lida på, om en skulle visa
sig utgöra ett undantag!
löjtnanten.
Nej, det är ju möjligt, men jag själf skulle lida
så mycket mer, förutsatt att just ni vore det der
undantaget!
väninnan.
Så hastigt det har kommit på! Där hemma
finns det en viss herre, som brukar göra sin
kärleksförklaring för alla unga flickor, som han råkar
att vara ensam med i fem minuter. Det ser ut att
vara på samma sätt med er!
löjtnanten.
A, gud bevara mig för så slösande vanor! Men
för tillfället erkänner jag, att det vore ganska
frestande!
väninnan.
Försök då att motstå frestelsen! Det kunde ju
hända, att jag toge er på orden, och hur skulle ni
sedan bära er åt?
löjtnanten.
Det där var en så tydlig uppmaning, att jag
nästan anser det som min skyldighet att våga
försöket !
väninnan.
Nej, var god låt bli det — jag ville ju tvärtom
skrämma er!
löjtnanten.
Och då använder ni sådana medel? Jag börjar
tro, att ni är en inbiten kokett, fröken!
väninnan.
För att jag sitter här och pratar tok med er?
Hvad skall jag göra — det är ju det ni vill!
löjtnanten.
Ni har fått en alldeles oriktig uppfattning af
min karakter — jag är i grund och botten mycket
allvarlig af mig, fast världens önska har lärt mig
att dölja det under en leende yta.
väninnan.
Jo, det skall ni allt inbilla mig!
löjtnanten.
Det är åtminstone fallet härvidlag, och bristen
på allvar gör sig mer gällande hos er, tycker jag.
Först uppmuntrar ni en stackare, och sedan ni väl
fått honom fast, så låtsas ni om ingenting — är
det vackert gjort?
väninnan.
Hvad är det ni säger — har jag uppmuntrat er?
Ni borde verkligen skämmas!
löjtnanten.
Det kan inte falla mig in — jag håller mig
endast till fakta.
väninnan.
Hvad är det för fakta?
löjtnanten
(funderar — plötsligt.)
Har ni läst en bok, som heter »Det
omedvetnas filosofi»?
väninnan.
Nej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
