Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Skaldefilosofi. Af Allen Vannérus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKALDEFILOSOFI.
Af ALLEN VANNÉRUS.
Gustaf Fröding : Om lifsmonader. Ett
lifsförkla-ringsförsök. 1898.
GUSTAF FRÖDINGS debutarbete som
skald, hans mixtum pictum På
guitarr och dragharmonika, förskaffade
honom som bekant genast en rangplats inom
den svenska vitterheten. Hans debutarbete
som filosof — dess titel läses här ofvan
— skall däremot näppeligen förmå skänka
honom en motsvarande äreställning inom
den svenska filosofien. Det kraftgeni, denna
filosofi nu så väl behöfver både för att få
ny glans öfver sig och för att på ett
eklatant sätt få afgjordt, huruvida den
beslutsamt skall fortgå på den bana, hvilken den
boströmska skolans män med så ståtliga
vägmärken utstakat, eller vända om, börja
på början igen och föresätta sig ett
grundligt bearbetande af de olika filosofiska
spe-«’«/vetenskaperna med en stor filosofisk
encyklopedi som hufvudmål •— detta geni
har tydligen icke framträdt i och med
filosofen Fröding.
Är dennes afhandling, såsom vi måste
anse, af ringa filosofisk betydelse, är det
däremot onekligen af ganska stort litterärt
intresse, att en nutida svensk skald
framlägger ett stycke af sin teoretiska filosofi.
Det är, som kändt, för närvarande just ingen
brist på större och mindre svenska skalder,
men om man gör undantag för en C. D. af
Wirsén, hvilken väl kan rubriceras som bra
nog ortodox boströmian, så vet man
verkligen icke, hvilka de teoretiska
grundtankar äro, som uppbära den samtida svenska
skaldefilosofien. En Snoilsky, en Verner
v. Heidenstam, en Levertin, en Tor
Hedberg, en G. af Geijerstam o. s. v. —
antagligen hafva de en hvar sitt utpräglade
åskådningssätt. Men om de teoretiskt äro
idealister eller naturalister, teister,
panteister eller ateister, indeterminister eller
determinister, det hafva vi utomstående aldrig
fått klart för oss, och den kännedomen
vore dock icke utan sitt stora intresse.
Deras praktiska filosofi kunna vi däremot
till en viss grad läsa ut ur deras verk.
Den syftar mot och tager gestalt i
företrädesvis ett visst mäyiniskoideal — för de
flesta, såsom det synes, sammanfallande
med eller åtminstone närstående den
berömda Nietzsche’ska öfvermänniskan. Detta
ideal är sedan naturligtvis individualiseradt
på en mångfald, olika sätt; hos t. ex. en
Heidenstam är det utstyrdt med drag af
en viss öfvermodig och epikureisk
humanism, under det hos Levertin människan är
mycket mera feminin och lyriskt själfull;
Geijerstam älskar det mera groflemmade,
det s. k. sunda, det som har något
fysiologiskt friskt i sitt väsen; hos Hedberg
blickar människan ut i världen med något af
allvarsfull moralism i anletet; o. s. v.
Fröding i sin ordning har nu
öfverras-kat med något ovanligt: en nutida svensk
skald biktar för oss sin teoretiska filosofi.
Och hvilken filosofi sedan, — en andra
öfverraskning. Hvem kunde tänka sig annat
än att Fröding var en frivol skeptiker med
djupt förakt för allt hvad metafysik heter
och med aktning i dessa stycken på sin
höjd för det naturalistiska åskådningssätt,
som de empiriska naturvetenskaperna
erbjuda. Men hvad visar oss hans
afhandling? Jo, det rakt motsatta. Han låter
metafysikens spinnrock gå med lika god fart som
någon för-Kantisk filosof, och de tanketrådar
han spinner gifva icke den sedvanliga
metafysiska spindelväfven efter i skörhet.
Skaldens filosofiska organ är
naturligtvis fantasien. Detta något, som Fröding
betecknar med det vokalstarka uttrycket
sol-alljag, hvilken ärkefantastisk
konstruktion är icke det! Omgjutet af solens
tropiska klimat är enligt Fröding vår
astronomiska centralkropps släkte af monader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
