Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det nya operahuset. Af G. Renholm. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
G. RENHOLM.
RECITATIONEN. DEKORATIV MÅLNING AF GEORG PAULI. I Kontingens foyer.
I Sverige kom teatern sent till stånd,
och hvad som i den vägen fanns fore
Gustaf III kan visserligen äga sitt
historiska intresse men heller icke annat. När
Gustaf redan år 1772, revolutionsåret,
beslöt att skapa både en dramatisk och
en lyrisk seen, så har det med allt skäl
blifvit sagdt, att han skapade af intet, och
den revolution, som han härigenom
åvä-gabragte, var i kulturelt hänseende icke
stort mindre viktig än den ungefär
samtidigt genomförda var i politiskt. Han
hade därvid icke ens att stödja sig på
hvad som är så viktigt vid revolutioner
— ett allmänt kändt behof. Ty
åtminstone hvad det lyriska angår, var det hos
hans folk, äfven i hufvudstaden, säkert
ganska få som därom hade ringaste
begrepp. Icke desto mindre lyckades det
på mindre än ett års tid att få i ordning
en operainstitution, hvilken efter några
års troget och träget arbete å den s. k.
Bollhusteatern var värdig det nya hem,
som blifvit den beredd. Den 30
september 1782 invigdes det af C. F.
Adelcrantz uppförda nya operahuset vid
Gustaf Adolfs torg, detsamma som man
nu talar om såsom »det gamla», och som
den 30 november 1891 — för mången
gammal operavän en sorgens dag! —
för alltid stängde sina portar efter den
högtidliga afskedsrepresentation, hvilken
vi alla minnas.
Den var oss kär intill det sista, den
gamla operan, och för den tid, då den
kom till, och långt senare var den ett i
alla afseenden utmärkt byggnadsverk.
Särskildt var dess akustik någonting
oöfver-träffligt, och utmärkta saker hafva också
där presterats, framstående
konstnjutningar hafva inom dess murar beredts
musikvännerna generation efter
generation, på samma gång som den enkla
salongen erbjöd, så att säga, en viss
hemtrefnad, öfverensstämmande med det
gamla, det förgångna lilla Stockholms hela
lynne och smak. Kanske ej lika mycket
med den nuvarande halfstorstadens
stegrade anspråk på lyx och bekvämlighet och
på mera guld i dekoreringen, som får
ersätta den minskade silfverklangen i
stämmorna. . . .
Men den gamla operans historia har
icke blott ljusa och glada sidor. Lysande
börjad, erfor den snart återslaget af
tidernas bitterhet och saknaden af det
konungsliga hägn, som framtrollat dess första
blomstring och utan hvilket — det har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
