Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det nya operahuset. Af G. Renholm. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET NYA OPERAHUSET.
421
MENUETTEN. DEKORATIV MÅLNING AF GF.ORG PAULI. / Konungens foyer.
ock erfarenheten sedan visat ■—- en
natio-nel operascen ej kan bestå. Det må stå
oafgjordt, om Gustaf III:s initiativ, hans
kärlek till konsten och främst till den
fosterländska samt hans utomordentligt
frikostiga uppoffringar för dess bästa
verkligen hade förmått hos folket väcka till
lif samma känslor i så hög grad, att hans
verk skulle kunnat blifva beståndande
äfven utan ett upplyst och kärleksfullt
omhuldande från tronen. Det är väl
knappast troligt. Men tydligtvis var
undergången gifven för Gustafs skapelse, när
den efter hans död behandlades först med
köld, sedan med öppen fientlighet af hans
efterträdare. Ar 1806 befallde Gustaf IV
Adolf, att stora operan skulle helt och
hållet stängas, och följande året föreskrefs
rent af själfva byggnadens nedrifvande.
Motiven härtill voro väl
hufvudsakligen, utom konungens oberäkneliga
besynnerlighet i allmänhet, både af
ekonomisk art och beroende på hans fromleri
under denna tid; faktiskt hade ock hela
teaterverksamheten gått mycket tillbaka.
— Men då det vandaliska beslutet icke
genast blef satt i verket, så blef det
lyckligtvis heller aldrig, ty först kom
operahuset att tagas i anspråk för annat an-
damål; det användes nämligen 1808 till
sjukhus för de olycklige
landtvärnsmännen, som till följd af den ohyggliga
vanvård, för hvilken de utsatts, hoptals där
lades in för att finna en alltför sen och
otillräcklig vård. (Själfva förändringen
erinrar om Théåtre Français’ i Paris
användande till lasarett under belägringen
1870—71.) Och sedan kom något annat
emellan: konungens afsättning. Den
svenska operans första period begränsas
sålunda af två revolutioner. Kort efter Gustaf
Adolfs afsättning öppnades ånyo opera
huset för sitt rätta ändamål, men från 1813
blefvo de kungliga teatrarne, ehuru
förenade under gemensam styrelse, fördelade
på två scener, den större i operahuset för
det högre lyriska dramat och
skådespelet, den mindre i den förutvarande
arsenalen eller det gamla De la Gardieska
palatset, som sedan 1793 inredts till
dramatisk teater för operetten och
komedien — en åtskillnad som ägde bestånd till
arsenalsteaterns brand den 24 nov. 1825.
Bägge de kungl, scenerna förenades då
ånyo i operahuset, hvilken anordning
fortfor ända till 1863, då den år 1842 af
kapten A. Lindeberg grundade och sedan
af hr Edv. Stjernström ägda, för oss alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
