Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Fredrika Bremer. Karaktersstudie af Hellen Lindgren. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER.
45 i
visföringen, när de hafva en baptist,
metodist eller waldenströmare inför sig.
* *
*
Att komma underfund med hennes i
hög grad osammansatta natur är likväl
icke så lätt, som man i början föreställer
sig. Därtill fordras först och främst att
begripa, hvilket oändligt förtroende hon
satte till människonaturen, och ej blott
till denna utan till världsstyrelsen, till de
goda principerna, till Skaparen, — i
allmänhet taladt, man måste förstå hennes
gränslösa optimism, som ligger bakom
all hennes tvifvelssjuka, ty i grund och
botten fruktar hon aldrig det onda. Hon
är barnsligt förhoppningsfull, hon fruktar
aldrig, att, om något synes som en
olöslig gåta, man ej skall kunna finna
lösningen. Dessutom måste man inse, att
det just är genom denna ljusa klarhet
hon drar till sig vänner och beundrare
från alla håll och kanter, — och komma
de ej till henne, så går hon till dem —
historien om Muhammed och berget. Man
blir förvånad öfver den magnetism hon
utöfvar. Uppfattar man en gång denna
gåfva af alldeles ovanlig kvinnlig
älskvärdhet i hennes personlighet, som
beror på hennes barnsligt kvinnliga tro på
det goda, så är den tjusning hon
efterlämnar hos dem, med hvilka hon
kommer i beröring, icke längre oförklarlig.
Hos hennes mera kritiska vänner eller
mera ytligt bekanta blandas detta intryck
måhända med ett annat af en viss
beskäftighet, ett behof att blanda sig i alla
frågor, af att säga sitt ord och hålla sin
lilla föreläsning, hvilket åt hennes
hållning lika väl som åt hennes själsrörelser
gaf något fridlöst kringirrande, trots
lugnet och fridén på djupet. Har man tänkt
sig Fredrika Bremer sådan — orolig på
ytan, lugn på djupet — föreställer jag
mig, att man gått hennes andliga
temperament ganska nära in på lifvet och
att man i och med detsamma fattat
ganska mycket af das ewig weibliche, det
typiska för kvinnan. Fredrika Bremer
kan egentligen blott älska och tro.
Därför blifva också alla hennes bofvar
fullkomligt overkliga, rena fantom, spöken,
som hon blott har drömt om. Hon
drömmer om dem, när hon i sina romaner
frambesvärjer dem, ungefär på samma
sätt som når hon i ungdomens dagar på
Årsta med en salig rysning kröp under
täcket och hoppades, att någon af
hjältarna från Fouqués romaner skulle fästa
repstegen vid fönstret och klättra upp
och enlevera henne . . . Ett fantom är den
demoniske Bruno, fantom äro de alla.
Ar detta också sant? Kan man
bevisa det, när det gäller dessa teoretiska
problem, som kvälja hennes samvete så
mycket? Har hon då samma mod på
djupet? Man torde lugnt kunna påstå
det. Kallas vissa element i lifvet af
människorna för dåliga, är det hennes
fasta tro, att de naturligtvis måste förr
eller senare af de goda besegras. Läran
om en himmel, som förr eller senare
mottager både onda och goda, en lära som
på teologiskt språk kallas alltings
åter-ställelse, förfäktar hon ifrigt.
En gång säger hon, lika vackert som
naivt, när hon på Palestinaresan besöker
Lazari graf:
> Grafven är mig icke det betydande härvid utan
det, att Jesus grät vid grafven, ty däri ser jag
hans djupa medkänsla, hans sympati med alla,
som gråta vid grafvarna, och i honom ser jag
Guds hjärta» (bref till Böklin, II, 256).
Oräddheten att säga sitt lyriska ord
och uttrycka sitt väsens innersta behof
hafva vi jämte hennes älskvärdhet
påpekat som de två grunddragen af hennes
karakter. Af dessa båda kan man
sammanslå ett helt, som man skulle kunna
kalla kvinnans naturalism, ganska olik
den vanliga men också med den manliga
i vissa fall besläktad. I allmänhet är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0513.html
