Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Fredrika Bremer. Karaktersstudie af Hellen Lindgren. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER.
45 i
Alldeles riktigt låter oss
biografien bakom Klaras ord
i »Nina» ana ett subjektivt
Fredrika-Bremer- uttalande,
ett slags rädsla både för
henne själf och för världen, när
hon säger:
»Ar icke lifvet fullt af oro,
af sorgliga tillfälligheter, af
lidanden ? Vårt eget lif, vår person kan
ju lätt bli en källa till lidande för
den, vi förenat oss med. Hvilket
fält för olyckan, hvilket spelrum
för alla slags lidanden är ej med
äktenskapet öppnadt!»
Man vet ju, huru intim
den andliga släktskapen hade
varit mellan dessa själar, och
när Böklin som kyrkoherde
hade gift sig, fortsattes detta
andliga umgänge med en
brefväxling, hvilken lika mycket
som förr bar karakteren af en
andlig dagbok. Man känner
sig böjd att bakom Fredrikas
välönskningar öfver hans
fa-miljelifs fröjder ana ett visst
vemod, kanske en ädel
naturs ånger öfver en försummad möjlighet
till kärlekslycka. Härvid kunna också
vissa biografiens uppgifter slå vatten på
kvarnen: dels beskrifningen öfver Böklins
fru som en älskvärdt anspråkslös kvinna,
men utan de intressen af teoretiserande
art, som fyllde -hela hans själ, dels
uppgiften att Böklin aldrig efter Fredrika
Bremers död var den samme som förr.
Det blir därför icke äktenskapet utan
hemmet som blir själfva hjärtpunkten i
Fredrika Bremers skildringar. Ingen har
bättre än hon framställt hvad hemmet
är för barnen, den säkra hamnen, värnet
mot lifvets frestelser. Det svenska i
hennes författarskap ligger framför allt i
hennes tro på hemmets makt, i hennes
på erfarenhet hvilande öfvertygelse om
F. M. FRANZÉN. SEPIAMALNING AF FREDRIKA BREMER.
det gemensamhetens lif, som föres i ett
svenskt hem. Härigenom gaf hon för
hela den bildade världen ett godt på
samma gång som ett sant vittnesbörd
om en af våra största nationela
helgedomar, hemlifvet som en förädlande
medelpunkt i vårt lif. Dess vänliga brasa, dess
aftoncirklar, dess skämtsamma
syskongnabb är någonting, som hennes penna
icke tröttnar att skildra. Det vinner
segrar öfver envisa karakterer, det böjer
hårda viljor, det försonar starka
motsatser, det sprider balsam i själsstridernas
sår, det utjämnar krafternas strid, det
står tryggt och säkert i motgångarnas
stormar, ja, det kan också, om det gäller,
bli en försvarsanstalt, ty här få evangelii
ord sin fullaste tillämpning: om en lem
den underbara uppfostrande verkan af lider, så lida alla lemmarna med; den enas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
