Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Septemberdagar i Visby. Stämningar och intryck af John Kruse. Med 12 bilder af Robert Haglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEPTEMBERDAGAR I VISBY.
529
pelaren; där är det friskt och skönt,
hafsvinden har längesedan sopat bort
hvarje spår af spetälskans giftiga ande,
och i stället för orgelns och munkarnes
mässa öfver de döde sjunger hafvet sitt
eviga döfva De Profundis. Jag sörjer ej
mera de gamla tiderna, deras kval och
lidanden äro längesedan slut, och mitt
eget århundrade står fram för mig som
en ljusets välsignade tid. Med en känsla
af välbehag och befrielse träder jag ut
ur det gamla mörka templet. Då faller
utan äfven, och antagligen främst, mot
de närmaste konkurrenterna, de
handels-idkande gutabönderna öfver hela ön.
Det mest öfverväldigande intrycket af
muren får man, synes det mig, vid en
promenad utefter dess längsta sida, den
östra, inåt landsbygden. Blott på ett
par ställen är muren här genombruten,
ena gången för att släppa barnen fram
till den nya folkskolan, andra gången
för att lämna passage till en brunn strax
utanför muren; på ett ställe har en flock
min blick på en massa små låga, gröna
kullar och ett par grafvårdar, på hvilka
jag i halfdunklet läser år från 1830-talet.
Det är kolerakyrkogården. Nutidens
mångahanda elände och pestsmitta dyker
plötsligt i skärande klarhet upp för mitt
medvetande, och långsamt vandrar jag
hemåt, medan himlen mörknar.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
