Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Septemberdagar i Visby. Stämningar och intryck af John Kruse. Med 12 bilder af Robert Haglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
JOHN KRUSE.
NORDERPORT, SEDD UTIFRÅN.
kastar sig ned ända till stranden. Det
är denna sida, hvars skönhet och stora
linjer inspirerat Richard Bergh till hans
Visby-tafla med den gyllne flottan långt
ute på det blåa hafvet. Det måste
också vara härifrån Hellqvist tagit idéen till
sin brant och djärft klättrande ringmur
på den stora taflan öfver Visbys
brandskattning 1361.*
* Det på bekostnad af prof. Sjögren
igångsatta arbetet med ringmurens fullständiga
uppmätande, beskrifning och afritande, hvilket
beräknas taga en tid af 3 à 4 år, har detta års
sensommar tagit sin början under ledning af
d:r Ekhoff. Detta arbete är äfven att anse
som en förberedelse till ett noggrannare kon-
Visby-köpmännens stolta stadsmur är
sedan länge en ruin. En sådan är ock,
i ännu mycket högre grad, det fallna
Visbys tyrann, sjöröfvarslottet Visborg,
i hvars hörnstycke med de
klippblocks-artade murarna ett par små boningshus
krupit in och hvars invecklade virrvarr
af vallar och grafvar numera är en
omväxlande promenadplats (s. k.
Pallissaderna) med härlig
utsigt öfver hafvet.
Kvar stå däremot ännu
många af de gamla fredliga
borgarhusen: vid Strandgatan
apoteket m. fl., vid S:t
Hansgatan det lilla sneda och
lutande hörnhuset af korsvirke,
som ser ut som tänkte det en
vacker dag ramla framstupa
och slunga sin väldiga
öfverbyggnad och det höga taket i
gatan, vid Kilgränd det upptill
illa stympade huset med
spetsbågar i gafveln, andra att
förtiga. Men hvem skulle tro, att
i Visby år 1661, alltså mer än
100 år efter det lübeckarnes
förfärliga plundring 1525 hade gifvit
dödsstöten åt stadens gamla härlighet, ett
borgarhus uppstod, hvars inre
utsmyckning nära nog synes kunnat mäta sig
med de praktfulla slottsgemak, som den
svenska adeln på den tiden inredde å
sig ! Det var handelsmannen Hans
Burmeister och hans kära husfru Karin som
byggde åt sig detta tvåvånings trähus,
som ännu ligger där så varmt och
hem-trefligt med den blommande sekelgamla
murgrönan tätt höljande hela gafveln
och med en liten trädgårdstäppa,
öfverskuggad af ett stort lummigt
mullbärsträd, fylldt af de rödaste och sötaste
frukter — riktigt ett hus för en
gammal morfar att på söndagen få taga
serverande af denna »Nordens största
fornläm-ning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
