Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dagboken. Bilaga till Ord och Bild
- N:r 3, Mars
- Musik. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGBOKEN.
i I
MUSIK.
K. OPERAN.
Mars i. Mignon.
» ii. Den stumma från Portici.
KONSERTER.
Mars 7. Fröken Hvass’ soaré.
» 8 o. 10. Filharmoniska sällskapets konserter.
(Bach: Johannespassionen.)
» ii. Fru Möllers romansafton.
» 14 o. 17. Konserter af ryske pianisten Ossip
Gabrilowitsch.
» 19. Fjärde symfonikonserten.
» 20. Violoncellisten Bachs soaré.
* *
*
Filharmoniska sällskapet har ökat antalet
af de musikaliska mästerverk, som det
introducerat i våit land, med ännu ett,
nämligen Sebastian Bachs Johannespassion, som
det utfört på tvenne fulltaligt besökta
konserter. Nu liksom vid framförandet af
Mat-teuspassionen för några år sedan visade det
sig, att denna gamla passionsmusik i
öfverraskande grad bibehållit förmågan att
omedelbart tilltala den religiösa liksom den
musikaliska känslan. Utförandet af dessa verk
erbjöd sålunda icke endast ett historiskt intresse
utan verkade säkerligen nästan lika lifligt och
uppbyggligt, som då de för vid pass ett och
tre fjärdedels sekel sedan utfördes under
Bachs egen ledning i Thomaskyrkan i Leipzig
på långfredagarna. Hvad som mest frapperade
Leipzig-borna under dessa uppföranden var
väl den rika musikaliska gestaltningen, glansen
och omväxlingen i denna musik; de voro
nämligen vana vid att näras af enklare
musikalisk kost än den, som bjöds i denna
passionsmusik, där man bredvid bibelordet
till och med fick om den italienska operan
erinrande konstfulla arier till bästa, något
som till en början lär ha stött mången för
hufvudet. Hvad som däremot nu faller mest
i ögonen —- eller rättare i öronen — är den
stränga enkelheten i den musikaliska
utsmyckning, som passionshistorien här fått. Vi äro
nu för tiden vanda vid andlig musik af vida
mer lifligt, att icke säga världsligt, lynne
än så. Man behöfver därvid icke endast
tänka på, att här i Stockholm den musikaliska
långfredagskosten under långa tider utgjorts
af Skapelsen, för att kunna underskrifva ett
sådant påstående.
Det är uttryckets trohjärtade enkelhet,
som hand i hand med den djupa innerligheten
gör denna musik ung, äfven då kärnan i
densamma döljes af barockens snirklar, något som
dock egentligen gäller endast en del
solonummer. I Johannespassionen har emellertid Bach
icke lyckats nå samma kraft och karakteristik
i de med dramatiskt lif ingripande körerna,
som i den senare tillkomna Matteuspassionen,
genrens egentliga mästerverk. Man jämföre
t. ex. »Korsfäst»-körerna i de bägge verken!
1 Matteuspassionen slå fanatismens lågor här
liksom upp mot skyn, och körens
»Korsfäst-rop susar förbi liksom en fräsande blixt; i
Johannespassionen blir man däremot icke
kvitt den föreställningen, att kören musicerar.
Man väntar förgäfves på blixtstrålen. Och
så är fallet på många andra ställen. A andra
sidan träffar man i Johannespassionen icke
den rika musikaliska konst, som t. ex. i den
märkvärdiga inledningskören i
Matteuspassionen, och icke heller de rika skiftningar i
det musikaliska uttrycket, som så underbart
framträda i Matteuspassionens härliga s. k.
ackompagnerade, fritt deklamerande recitativ,
hvartill i det äldre verket endast finns ett
motstycke, den seen, där det förtäljes hur
templets förlåt remnade, jorden skalf och de döda
uppstodo ur sina grafvar, då Jesus uppgaf
andan, samt det efterföljande ariosot, som nu
icke gjorde tillräckligt intryck, till en del
därför att det var ämnadt att efterföljas af
en sopranaria, som nu var utesluten. Dylika
recitativ med målande
orkesterackompagne-ment förekomma äfven i Händels oratorier;
både Händel och Bach hade förmodligen fått
dem från den italienska operan. Ännu i
Mozarts operor återfinner man dem, där man
har ett typiskt exempel på en dylik seen i
det recitativ, som föregår Elviras aria »Mig
den otacksamme lämnar» i Don Juan.
Kan således icke Johannespassionen
jämnställas med det yngre verket, till hvilket det
väl närmast kan betraktas som en förstudie,
så gör det dock, som sagdt, stark verkan
genom den djupa känsla och den naiva
omedelbarhet, som genomgår det, på samma
gång det äfven innehåller musikaliska
praktnummer, som den inledande storslagna och
konstfulla lofsången, den märkvärdiga
madrigalen för bas med trestämmig kör »Hvart-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0681.html
