Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 7, Juli - Litteratur. Ur bokmarknaden - Af A. R. - Af K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
DAGBOKEN.
skull och karg i sin alstring som
fädernejorden men dock erotiskt kvick och fullt
okunnig om borgerskapets ledsamma moral. »Der
er gået Borgerlighed i hende» — som det
ungefär heter i det store lod: Detta är för
en kvinna en så stor lycka, att hon därför
gärna förnekar alla sin pseudonymtids
gärningar, ty hon känner, att hon valt den bättre
delen. A. R.
Victor Hugo Wickstrom, Lukianos. Antikens
modernaste ande. Stockholm, Albert Bonnier.
Östersund, Jämtlands-Poitens tryckeri.
Redan af förf:s företal får man ett intryck,
hvilket sedan bestyrkes, att detta arbete
mindre är en objektivt och vetenskapligt skrifven
monografi än en beundrares hyllningssång —
fastän på prosa —, delvis med en
»Ehren-rettung» till driffjäder och ändamål. Utom
den negativa — satiriska, »kritiskt-förnekande»
— sidan af Lukianos’ författareskap, vid
hvilken äldre forskare stannat, vill förf. äfven
framhålla den hittills förbisedda positiva sidan,
d. v. s. den själfständiga och personliga
världsåskådningen, samt påvisa, att denne »antikens
Voltaire» ej blott var »en lustig komediant, en
hånleende satiriker».
Detta sker i form af kåserande referat af
och redogörelser för grundtankarna i Lukianos’
förnämsta dialoger— »Filosoferna på auktion»,
»Fiskaren eller de återuppväckte», »Lögnaren
af böjelse eller den klentrogne», »Skeppet
eller önskningarna», »Kronosfesten», »Den
tragiske Zevs», m. fl. Trots den uttalade
af-sikten blir det dock de negativa, nedrifvande
tendenserna, som starkast framträda och
utförligast behandlas — såsom uppvisandet af
det småaktiga och jordbundna i den
antropo-morfiserande grekiska mytologien, af »den
filosofiska forskningens svaga resultat och dess
påstådda representanters, sofisternas,
okunnighet och låghet», af fantasters och
»orakelmäns» bedrägerier samt i allmänhet af de
sinnliga förmånernas värdelöshet och af det lumpna
i en lifsåskådning, som ej kan höja sig öfver
och behärska dessa. Af det system, som förf.
lofvat uppbygga på denna grund, uppvisa
såsom det positiva komplementet eller som
medaljens framsida, ger han dock blott en del,
en etik, specielt en dygdelära, och äfven denna
i allmänna, ej alldeles individuela drag.
Frånsedt detta och frånsedt, att Lukianos’
inflytande på sin tid, resultatet af hans
oppo-sitionela och rensande verksamhet, kanske
bort närmare skärskådas, ger dock boken både
nöje och behållning, har många intressanta
partier — t. ex. jämförelsen mellan den
helleniska och kristna gudavärlden, mellan antik
och modern vidskepelse och humbug, m. m.
— och vill slå ett slag för upplysning och
förädling af tankar och seder.
K. E. F.
eug. Hemberg, Nya jakt- och turistskildringar från
tzarernas land. Stockholm, Alb. Bonnier, 1897.
Förf. till dessa »kulturskildringar i
frilufts-belysning», såsom han själf vill ha sina skisser
betitlade, är en på flera områden rätt bildad
man, och en man med öppen blick för de
scenerier och typer, som draga förbi hans
ögon, med varm känsla för dessa sina motiv
och med god vilja att meddela denna känsla åt
sina läsare, att sprida kunskap om och väcka
sympati för det stora framtidslandet i öster.
Denna vilja motsvaras emellertid knappast
af en lika stor förmåga. Där finnes mycket
af intresse — kulturelt, historiskt och
ästetiskt — men den form, i hvilken det klädes
och framföres, är oftast föga sympatisk.
Tonen är anspråksfull, stundom hardt när
skrytsam; förf. är beläst och bildad, men han drar
också försorg om, att läsaren underrättas
härom — genom ofta tämligen omotiverade
citat, genom en omständlighet, som bitvis nästan
verkar skrifklåda och gör skisserna långdragna
och tröglästa, genom medtagandet än af
tillfälligheter af alltför hvardaglig art, än af
reflexioner eller små föredrag utan närmare
samband med skildringens föremål.
Stilen är dessutom, i synnerhet i
naturmålningarna, ytterst öfverlastad och konstlad,
späckad med preciöst kvasipoetiska uttryck
och bilder. Jaktskisserna — äfven dessa fyllda
af tillkrånglade »stämningsord» och af
facktermer, som tyckas stå där för att förarga
oinvigde — äro dock de mest tilltalande; i
synnerhet skildringarna af kosackerna och
deras lif bäras af en viss flykt och frihetsglädje.
Här och där äro några vackra och
karakteristiska ryska visor inströdda, rätt ledigt
om ock stundom något banalt tolkade.
K. E. F.
Kristian Gløersen, Sigurd. Fortælling. Anden
udgave, Kristiania, Alb. Cammermeyers forlag (Lars
Svanstrøm).
Tjugu år ha gått, sedan första upplagan
af »Sigurd» utkom. Berättelsen var den
norske författarens första bok; huruvida detta vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
