Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 7, Juli - Litteratur. Ur bokmarknaden - Af K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
DAGBOKEN. 5 I
säga, att den var ett ungdomsverk, vet jag
ej, men jag har en känsla af att så var fallet.
Ty den är en vacker, varm och stark varelse,
denna bok, och denna värme och styrka äro
ungdomens; en ungdom som gör, att de tjugu
åren ej plöjt någon fåra i varelsens ansikte,
ej gjort blodet i dess ådror trögt eller
kyligt.
En ny generation har visserligen vuxit
upp och blifvit maa, sedan Sigurd Carlsen,
den norske prästÆorreri, trädde ut ur
ungdomsdrömmarnas irrgångar som mogen och färdig
människa. Men förhållandena ha sedan dess
ej förändrat sig mer, än att hans utveckling
ännu, och detta äfven utom Norges gränser,
i många afseenden är typisk ■—- med dess
brytning mellan gammalt och nytt, mellan å
ena sidan tradition, bokstafstvång och
hyckleri, för fridens eller för brödets skull, i
förening, och å den andra frihetsbegär, kritiklust,
ung ärlighet utan hänsyn; vidare med dess
ensamma sökande under öfvergångsåren, dess
vakna kamratlif med diskussioner och utbyte
af »åsikter», dess erotiska grubbel i moll och
vemod — hvilket här upplöses i ett härligt
mjukt och fagert slutackord, klingande som
mildt solsken.
Hela denna utveckling är för öfrigt
mästerligt tecknad — i form af berättelse, af
dagboksutdrag och bref —- i en lugn och klar
stil, jämn och något utförlig utan att trötta
eller förlora sig i oväsentligheter. En
själshistoria, hvilkens både berättare och hjälte
äro i ovanlig grad sympatiska personligheter
— gedigna och förnäma karakterer på samma
gång som upplysta och finbildade andar.
K. E. F.
Otto Sinding, Fyrtaarnet. Et Drama i 3 Akter.
Christiania, Alb. Cammermeyers Forlag (Lars
Svanstrøm).
Det är hafsstämning i detta drama liksom
i målaren-författarens alster inom den
konstart, där han förut skapat sig ett namn. Men
är hafvet i dessa alster hela innehållet, så är
det här bakgrund för några människoöden och
dess brus det döfva ackompanjemanget till en
sång om grubbel och sorg.
Det är i själfva dessa människoöden och
denna sång mycket af hafvets enkla storhet
och tunga kraft. Från formelt-teknisk
synpunkt kunde väl svagheter påpekas, men dessa
uppvägas godt af det manliga allvar, som bär
dramat, af konfliktens trovärdighet och kraftiga
koncentration, af den djupa och äkta känsla,
som format de tunga, ofta något kärfva
replikerna.
Historien är på samma gång enkel och
dramatisk. Två barndomsvänner träffas efter
många år och finna plötsligt, att de älska och
alltid älskat hvarann. Men hon är nu
förenad med en annan — en man, hvilkens
karakter tvingar honom att offra sig för den
han älskar, för de två yngres och starkares
lycka. Denne man, fyrvaktaren Bundgaard,
träder mest i förgrunden och är bäst tecknad
af de tre hufvudpersonerna; en pliktmänniska,
en pliktfantast, men dock en känslomänniska
Plikten, ansvaret har för honom blifvit en fix
idé, eller rättare en lidelse, som hans förstånd
hvarken räcker till att analysera eller att
behärska. En grubblare, hvilken öfverallt tror
sig skönja Guds finger och förföljes af ängslan
att han ej skall rätt kunna följa dessa
fingervisningar.
Hans öde är starkt tragiskt — mest
därigenom, att följden af hans offer blir en
motsatt mot den afsedda. Upplösningen är en
dissonans, så skarp att man tycker sig märka
hur förf. själf lider af den, lider af att nödgas
lämna den oförsonad; det är ett tröstlöst
frågetecken som slutar dramat — men ett
innehållsrikt och lefvande frågetecken.
K. E. F.
Nordan/rån. Händelser berättade af stig stigson.
Sthlm, Fr. Skoglunds förlag.
I den första berättelsen, »Bekantskapen»,
presenterar sig »Nordanfråns» anonyme
författare såsom en gammal skollärare, »en
skogsvandrare, som aktar på sagor, en lifsvandrare,
som vaktar på barn». Han är en bland dem
som gå och bida, »vår diktare-Messias —
han som »inte är född ännu, fast vi gå
hafvande med honom alla» —; Pelle Molin kunde
kanske ha blifvit denne Messias — nu blef
han endast »vår diktare-Johannes, han som
går före och siar».
Denna beundran för Ådalens och Norrlands
allt för tidigt bortgångne skald -— en
beundran, hvilken nog varmt delas af hvarje
fullblodig och ungsint svensk — har satt. sin
prägel på en stor del af Stig Stigsons egna
skisser och berättelser från samma trakter.
Detta i afseende på såväl valet af ämnen och
af hjältar och hjältinnor som af själfva
uttryckssättet och stilen, satsfogning, bilder och
dylikt. De sidor, där denna påverkan röjer sig
starkast och påtagligast, äro också bokens
minst lyckade — så nästan hela berättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
