Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 8, Aug. - Ur bokmarknaden - Af K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
DAGBOKEN.
under ensamhetsåren. Och han har denna
oreflekterade och orubbliga tro på sig själf
och på sin rätt till lifvet och lyckan, som
väl är den nödvändigaste förutsättningen för
denna senare och som tvingar äfven andra
att tro på honom, Lykke-Per ■—- om han
ock ännu ej gjort fullt skäl för namnet.
Pontoppidans berättarkonst är väl känd.
»Lykke-Per» innehåller glänsande partier -—
sådana som skildringarna af lifvet i
prästgården, af kälkbacksåkningen utanför
småstaden om vinterkvällarna, af lifvet i
Köpenhamn, både de »uafhængiges» bohëmelif på
stamkrogarna och småborgarnas gemytliga
familjefester hos Højbaadsmand Olufsen i
Hjærtensfrydsgade. Och hela boken är
genomblåst af en härligt ljus och frisk fläkt;
det är en bok, som gör en stark och glad
till kropp och själ som en simtur i klargrönt
saltvatten en sommardag med sol och blåst.
K. E. F.
JOHAN Böjer, Paa Kirkevei. Eventyr. Andet
Oplag, Kristiania, P. T. Mallings boghandels forlag.
Jag vill minnas, att jag förut i en norsk
jultidning läst ett af dessa »eventyr», den
korta stämningsskissen »Julenat», men måste
för öfrigt bekänna min obekantskap med förf.
och hans verk — det annonseras i denna
bok skådespelen »En moder», »Gravholmen»
och »Olaf den hellige», romanen »Et
Folke-tog» och berättelsen »Helga, et billede fra
Trøndelagen».
I denna sagosamling — försedd med en
omslagsteckning af Holmboe, på samma gång
präktigt dekorativ och känslig, ehuru hållen
mer i dansk än i norsk stil — visar
författaren flera ansikten, alla originela och
uttrycksfulla, om man ock kanske ej fullt klart
skönjer den personlighet, som ligger bakom dem
alla och hvilkens skiftande uppenbarelseformer
de äro. Bäst torde den framträda i historier
sådana som »Lifvets pind» och »En samtale
mellem gravstøtter», hvilka båda jag älskar
som samlingens pärlor — berättade i en
präktigt enkel och bred sagostil, som låter såväl unge
Hanetop och lille Hønetip som de gamla
graf-vårdarna lefva medvetna, individuela väsens
skiftesrika, organiska lif. Båda dessa sagor
äro fyllda af en mängd roliga och lefvande
smådrag, kryddade af en ofta djuptänkt och
alltid klarögd och skarpt iakttagande satir; en
samhällssatir, som i berättelsen »Folkets røst»
får sitt mest tillspetsade och bittraste uttryck.
— Af de öfriga är »Mors Økse» en vackert
och varmt känd krigssaga, den förut nämda
julskissen en liten fager skymningssaga om
»Kvinden med den store sjælefred», hvars
namn är »Julenat» — den korta »Der
rider et tog», en konstnärligt koncentrerad
prosadikt om den vilda, tröstlösa färden mot
målet, »den store stad med de gyldne taarne».
— De tre större sagorna »Fred», »Veien
hjem» och »St. Hans-spil» slutligen innehålla
många storstilade och praktfulla
sagostämningar och gestalter — däribland den mäktiga
skildringen af vinterstormen i »Veien hjem»
samt de flesta motiven i »St. Hans-spil»,
hvilken genomströmmas af en rik och lifsvarm
fantasi —, men äro ock delvis tämligen
dunkla och byggda på konstlade, väsenlösa
allegorier.
K. E. F.
Viggo Stuckenberg, Flyvende sommer.
Omslagstegning av Aug. Jerndorff, København. Det
nordiske forlag, Ernst Bojesen.
Den verkar som en samling färgklara,
luftigt lätta akvarellskisser, denna diktbok med
sin läckert konstnärliga utstyrsel och sitt tjocka,
gula papper -— som en friluftsdrömmares
dagboksblad i färg under ett helt rikt och
skiftande år. Alltifrån en »Midvinter» med
fros-tig sol eller blankt månsken öfver snön,
genom mildt »Vaardis», genom lyckofyld
»Skærsommer», då det »er skønt at være til», och
»Højsommer» med gyllne åkrar och blåklint,
genom en lugnt tungsint »Augustnat», en
»Sep-temberaften» med matta stjärnor, en röd
»Oktober», praktfull som en »Sagakvinde» —
»der i striden
for den Månd hun elsked vildest,
fik det Saar, hvis "bitre Sviden
klageløs hun angrer sildest» —-
och hvilken
»Ser den sorte Nat sig højne
bavtastor om hendes Jammer,
til de flammeskudte Øjne
slukkes i dens Jættekammer;» —
och allt till en annan »Vinternat» med
ljus fred och stilla, frostlätt, silfverblå luft.
Det är en rad stämningar, som diktaren
på dessa femtio sidor målar med lätta, mjuka
färger, som han sjunger eller kanske rättare
gnolar i en vers, som verkar musik och
melodi, härligt klangfager, i fast byggda, rikt
växlande rytmer. Ett mollackord klingar
under de flesta sångerna — en ton i detta
har klang af erotik, en annan af mannens
tunga resignation inför den annalkande ålder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
