Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 9, Okt. - Teater. Stockholms teatrar. Af K. H—g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
DAGBOKEN.
sätta hvad som brast i det afseendet. Det
andra tvillingparet hade i hrr Johanson och
Hanson fått goda representanter; i synnerhet
var det glädjande att se de stora framsteg,
som den sistnämnde gjort under de år, som
han varit borta från Stockholm.
Bland teaterns många öfriga repriser under
den första månaden vill jag endast nämna
Ban-villes bekanta komedi »Gringoire», som genom
att titelrollen för första gången återgafs af hr
Palme fick nytt intresse. Uppgiften ligger ju
synnerligen väl för hr Palmes temperament,
som uteslutande är af lyrisk art, och han hade
också, åtminstone den kväll, som jag såg
honom i den, en beau jour af första ordningen.
Svenska teaterns första program utgjordes
af Frans Hedbergs gamla omtyckta skådespel
»Bröllopet på Ulfåsa», som trots att det
helt naturligt icke kunnat undgå att taga
märke af tidens tand, ännu tycks äga en
oförminskad förmåga att roa och intressera publiken.
Pjesen har bland andra förtjänster den att
innehålla flera tacksamma och ytterst spelbara
roller, hvilka äfven i de flesta fall fingo ett
lyckligt utförande. Det förnämsta undantaget
härifrån utgjordes af fröken Holmlund. Som
Sigrid den fagra var hon så alltigenom
otillfredsställande, fann så föga öfvertygande uttryck
för den nordiska ungmöns resignerade sorg,
hennes kärlek och själsmod, att det tydligen
visade sig, hur litet denna genre egentligen är
hennes. Hr de Wahl var sig tämligen lik som
Bengt lagman, och kunde nog icke heller vara
annat; litet mindre sentimentalitet och litet mer
af den ungdomliga friskhet, som hr de Wahl
kan förfoga öfver, när han vill, skulle dock icke
ha skadat. Helt till sin fördel var däremot
hr G. Ranft som Jarlen, och det samma
gäller om hr Eliason, fru Olsson och fröken
Lundeqvist i deras respektive roller. Hr
Olssons Knut Algotson var också en god figur,
men hr O. bör akta sig för att imitera hr
Hillberg; han har tillräcklig talang för att
stå på egna fötter. Hr Lindberg gör priorn
väl farsartad på några ställen, men det sätt,
på hvilket han talar rollen, står öfver allt
beröm; han har i det afseendet numera nått
mästerskapet så nära som möjligt. Hr Mo-
landers iscensättning var icke så oklanderlig,
som den brukar vara, — särskildt voro
andra aktens pä yttre effekt ställda scener,
bröllopståget, Härved Bosons entré, m. m.,
anordnade på ett sätt, som icke lät dem
komma till sin rätt. Att vilja införa någon slags
realism i ett så utprägladt romantiskt stycke
som »Bröllopet på Ulfåsa» måste ovillkorligen
anses som ett missgrepp.
Närmast därefter på Svenska teaterns
spellista kom den genialiske men betydligt ojämne
norske författaren Knut Hamsuns
fyraakts-skådespel »Vid rikets port». Af genialiteten
ser man nog äfven i detta arbete af honom
spridda spår, och flera scener i det vittna på
ett glänsande vis om författarens förmåga af
sann och lefvande människoskildning, men det
hela är alltför utdraget och den dramatiska
tekniken alltför otymplig, för att stycket på
scenen skall kunna göra någon större verkan.
Den manliga hufvudrolen utfördes af hr
de Wahl, som är att lyckönska till den
framgång, med hvilken han löste den allt annat
än lätta uppgiften. Som utgångspunkt för
sin framställning hade han synbarligen tagit
Karenos replik om hans lappska härstamning,
och det drag af bondskhet, som han på grund
däraf förlänade den, gaf en förträfflig relief
åt oböjligheten, naiviteten, trohjärtenheten och
entusiasmen hos den unge stridskämpen. 1
hustruns roll visade fru Sandell som vanligt
prof på mycken fin och väl utarbetad
skådespelarkonst, och hon hade nog också på det
hela taget riktigt uppfattat denna äkta
Ham-sunska kvinnofigur, blodfull och sinnlig, men
hennes apparition och naturel passade så föga
för uppgiften, att framställningen, oaktadt alla
dess förtjänster, icke kunde undgå att verka
gjord. Hr Lindberg spelade en öfverlöpare
n:r 2, doktor Karsten Jerven, och gaf i
synnerhet i andra akten ett förträffligt uttryck åt
dennes nervösa, af samvetskval förorsakade
öfverretning — det var ett af de få tillfällen,
då det kom verklig stämning öfver pjesen.
Birollerna utfördes väl; särskildt förtjänar hr
Eliason att framhållas för sitt ypperliga
återgifvande af en gammal habil professor.
K. H g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
