Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 9, Okt. - Teater. Stockholms teatrar. Af K. H—g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGBOKEN.
i I
TEATER.
STOCKHOLMS TEATRAR.
Dramatiska teatern.
Sept. 9. Han kom, han såg ... Lustspel i 1 akt.
Svenskt original.
Förfallodagen. Skådespel i 3 akter.
Svenskt original.
13. Gringoire. Komedi i 1 akt af Th. de
Banville (Gringoire: Hr Palme).
17. Förväxlingar. Komedi i 3 akter af W.
Shakspere.
28. Krigslist. Proverb i 1 akt af Henry
Gréville. (Repris).
Evas systrar. Interiör i 1 akt af Edv.
Bäckström. (Repris).
Den inbillningssjuke. (Repris) (Toinette:
fru Byström.)
Okt. 5. M:me Sans-Gène. Komedi i 4 akter at
Victorien Sardou och Moreau.
(Repris) (Cathérine: fru Anna Norrie.)
Svenska teatern.
Sept. 6. Bröllopet på Ulfåsa. Skådespel i 4 akter
af Frans Hedberg. Musiken af August
Söderman.
28. Vid rikets port. Skådespel i 4 akter af
Knut Hamsun.
Okt. 10. Kameliadamen. Skådespel i 5 akter af
Alexandre Dumas fils.
14. Flickorna fria. Skottdagsskämt i en akt,
afdelad i 2 tablåer af Teofilus. Svenskt
original.
Kontrollören vid sofvagnarne. Lustspel i
3 akter af Alexandre Bisson.
Djurgårdsteatern.
Juli. 2. Askonsdag. Fars i 3 akter af Hanno
Fischer och Josef Jarno. Öfv. fr. tyskan
af Karl Hedberg.
10. Fågel Phoenix. Lustspel i 4 akter af
Léon Gandillot. Öfv. från franskan.
Aug. ii. Fruar på krigsstråt. (Le dindon.)
Lustspel i 3 akter af George Feydeau. Fri
öfv. från franskan af A. Bosin.
‡
Det är som bekant under åtskilligt ändrade
förhållanden som de flesta af
hufvudstadens teatrar börjat sin verksamhet detta
spelår —- förändringar som det är att
hoppas skola blifva till båtnad och lycka för vår
sceniska konst. Hvad särskildt de
dramatiska scenerna beträffar, så har genom Svenska
teaterns återuppståndelse som sådan det större
dramat ånyo fått sig anvisad en fullt värdig
plats, och man har all anledning att förmoda,
att dess nye innehafvare, direktör Ranft, med
de många framstående förmågor, som han
för närvarande inom detta område besitter,
också skall låta det komma till heders igen —
han gjorde ju redan i fjol på Vasateatern en
vacker början med Mäster Olof och
Kungsämnena. Vidare har den i sista stund åt
världen räddade Dramatiska teatern kommit
under en ny ledning, som redan tycks ha
lyckats ingjuta litet nytt blod i institutionens
ådror; åtminstone kan man hos dess
medlemmar skönja ett ökadt intresse för sina
uppgifter samt ett bättre tillgodoseende än förut
af ensemblens fordringar. Detta är också
mer än väl af nöden, om denna teater med
något hopp om framgång skall kunna
upptaga täflingskampen med sin granne på
Blasieholmen, ty förlusten af några af dess bästa
talanger torde nog länge komma att göra sig
ganska kännbar såväl i konstnärligt som
ekonomiskt hänseende.
Däri lär dock icke orsaken hafva legat,
att Dramatiska teaterns första program,
en-akts-komedien »Han kom, han såg . . .» och
treakts-pjesen »Förfallodagen», båda svenska
original af anonyma författare, så hastigt
försvann från spellistan ■— jag kom till följd
däraf icke i tillfälle att se det och kan
således icke afgifva något själfständigt omdöme
■—- utan skall det uteslutande hafva berott
på de två styckenas egen klena beskaffenhet.
Bättre tur hade teatern med sitt
återupptagande af Shaksperes lustspel
»Förväxlingar», som följde strax därpå i helt och hållet
ny rollbesättning och mottogs med mycket
bifall. Det är visserligen ett af den store
brittens svagaste lustspel, både hvad handling
och karaktersteckning beträffar, och med en,
åtminstone för vår tid, skäligen enkel komik,
så att ur den synpunkten nog valet kunde
hafva varit lyckligare. Men speladt med det
goda humör och den friska fart, som här var
fallet, kan det dock ses med ganska mycket
nöje, och dess naivitet försonar en till en
viss grad med det omöjliga i hela historien.
Till pjesens framgång bidrog i främsta
rummet hr Baeckström, som riktigt släppt sig
lös och gjort en mycket lustig figur af
Dromio från Syracusa. Önskvärdt hade varit,
att hans tvillingbroder i hr Kellbergs gestalt
fått sig en smula af samma inneboende
humor tilldelad i vaggan — nu fingo de yttre
åthäfvorna till föga fromma för det hela er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
