Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 11, Dec. - Ur bokmarknaden - Af K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
DAGBOKEN.
Den tjugufjärde december i år firas
hundraårsdagen af den polske skalden Adam
Mickiewicz’ födelse. Ett bidrag till den
festlitteratur, hvilken utkommer för att ytterligare
hugfästa detta minne, har äfven i vårt land sett
dagen: Alfred Jensen, den intime kännaren
och nitiske spridaren af de slaviska folkens
diktning, har i en betagande stilfullt och
gediget utstyrd volym utgifvit en tolkning af
»Pan Tadeusz», skaldens bästa alster och ett
af världslitteraturens yppersta diktverk.
Utan förutsättningar att kunna bedöma
den sidan af saken, tar jag dock för gifvet,
att denna tolkning ur språklig synpunkt är
troget och skickligt gjord. De belysande
historiska och kulturela anmärkningar och
förklaringar — utarbetade med professor Hjärnes
sakkunniga hjälp — hvilka beledsaga dikten,
äro äfvenledes intressanta och lefvande. Om
vidare också själfva diktens stämning
förefaller att vara väl bevarad och med känslig
förståelse återgifven, är dock tolkningen ur
formelt konstnärlig synpunkt ej fullt lika
tillfredsställande; öfversättaren är ingen
verskonstnär, rytmen är ofta knagglig och trög,
talrika ord ha för meterns skull fått en falsk
betoning, och rimmen äro till största delen
banala och färglösa — rimnödens magra barn
med tung gång och tomma ögon. Man
märker alltför påtagligt arbetets möda; ett
försvar och en förmildrande omständighet är, att
detta arbete med all sannolikhet erbjudit
ofantliga, stundom kanske oöfverstigliga
svårigheter.
Och i alla händelser är det en glädje att
för en gång få en dylik tillökning till den
svenska öfversättningslitteraturen i sin hand.
Det är en visserligen i åtskilligt främmande,
men färgglad och stämningsrik värld från en
gången tid, som i »Herr Tadeusz» rullas upp
inför oss; en rad ljusa taflor, hvilka mot
bakgrunden af ett fallande folks sorg, in i det
sista blandad med förtviflade förhoppningar,
framställa detta folks hvardagslif i den
hembygd de äro på väg att förlora, men därför
desto lidelsefullare älska. Af scenerna ur detta
lif äro de flesta lugna och soliga idyller —
jakter i de vilda skogarna, svampplockningar
och kärleksmöten i dungarna, festliga måltider
i de gamla slotten, lustiga anekdoter och
komiskt hetsiga dispyter om jakthundar o. dyl.
Af komisk art är egentligen också
hufvudmo-tivet, tvisten om den gamla slottsruinen; den
löses äfven lyckligt, i det de stridande,
anfallna af ryssarna, göra gemensam sak mot
denne arffiende, gemensamt besegra honom
och förlikas.
Denna handling, i sig själf föga invecklad
eller växlande, får sitt eviga lif och sitt djupa
intresse genom den unga, varmblodiga
hänförelse, hvarmed den berättas, och den
glödande kärlek, som målat hvarje skildringens
detalj. Hela dikten är en inspirerad och starkt
storstilad hymn till fosterland och hembygd,
och den är på samma gång ett fullt och
klingande eko genom tiderna från ett land,
som gått under, och ett folk, som tystnat.
K. E. F.
Jägaren. Illustrerad nordisk halfårsskrift, utgifven
af Hugo Samzelius. 1898: I och II (Fjärde årg.)
Stockholm, i distribution hos Wahlström &
Widstrand.
Svenska Turistföreningens årsskrift för år
1898. Stockholm, Wahlström & Widstrand (i
kommission.)
Hagb. Wergeland, Fra skogsmarken. Skildringer
fra jæger- og fiskerlivet. Kristiania og
Kjøbenhavn, Alb. Cammermeyers forlag (Lars
Svan-strom). 1896.
Två nya barn af svensk friluftskärlek, af
kärleken till hembygden och landet och till
allt det rika, sunda och starka lif, som lefver
utom städernas murar, långt frän grändluft
och gatbuller och mörka stenkaserner.
Dessa sistfödde äro värdiga sina äldre
bröder, vackert växta och klädda, ungdomligt
varma och friska som de, och fyllda af ett
rikt växlande innehåll, hvilket har mycket af
intresse och glädje för hvem som helst, ej
blott för jägaren och turisten.
»Jägarens» första häfte prydes af 4
helsidesbilder — däribland präktiga reproduktioner
af Liljefors »Berguf», af en »Dufhök», målad
af den finske konstnären och zoologen Gösta
Sundman, och af Andrées brefdufva — samt
i 3 porträtt och 8 illustrationer i texten. Denna
består af en mängd uppsatser, berättelser och
biografier af och om svenska, norska och
finska jägare och författare (särskildt må
nämnas löjtnant Celsings skildring af »En
jaktfärd på Spetsbergen sommaren 1897», kapten
Victor Branders (finné) »Tre jaktkamrater»,
Fridtjof Nansens dagboksanteckningar om
»Isbjörnjakter under Grönlandkysten 1882»,
biografierna behandla hofjägmästaren Herman
Adolph Falk, Oscar Dickson och andra);
vidare af en samling småhistorier under
rubriken »Småplock ur jaktväskan» (däribland en
intressant polemik med anledning af .artikeln
»Bort med slaktsupen!» i förra årgångens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
