Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Carl Snoilsky. Af Hellen Lindgren. Med 8 bilder - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
form men lifvande hans inspiration med
vingslagen från hemmets genier och i
alla lifvets förhållanden, äfven de mest
barskt krigiska, återfinnande ord och
handlingar ur trohetens barnabönbok.
Själfva poesien har blifvit honom en
moder. Vi se det i Poesiens vandring, där
poesien gör sin pilgrimsfärd. Ty från
att vara forntidens, medeltidens och den
nya tidens stolta sköna, som i njutning
af antikens och renässansens glada
dagar förnämt firar sitt lif som
skönhetsdrucken kokett och blott låter sig
inbjudas till festernas och skönhetslifvets
glada kretsar, vinner hon, såsom
diktaren nu beskrifver henne, i nutiden ett
modershjärta. Det är tårglans som
numera besjälar hennes blick, när hon
besöker de smås kojor och nödens barn
— hon är sagans elaka styfmor, som
omvänder sig från nöjeslifvet för att bli
älskvärd mot Askungen. Samma blida,
veka, barmhärtiga demokrati talar i Den
tjänande brodern med en sympati, som ger
arbetaren broderskyssen som en
medarbetare i lifvets mångväxlande kraftspel,
hvilket dock, när allt kommer omkring,
kanske blott är ett skuggspel, där vi
äro orättvist gynnade:
På resan igenom lifvet
är du så trygg och till freds.
Vid hvarje station, det är gifvet,
ett dukadt bord står till reds.
Ack, denna hand, hvars verk vi gå förbi,
långt mera oumbärlig är än vi,
som blåsa bubblor blott af granna ord
till lek vid öfvermättad bildnings bord.
Sakta glida vimpelprydda båtar.
Mälarn speglar röda aftonskyn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
