Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hofmannen. Af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFMÄNNEN.
Af OSCAR LEVERTIN.
Jobsposten om Kongliga
Kammarherren Baron Fredrik Ungern von
Sternbergs plötsliga frånfälle hade
ryckt ur en påbörjad sommaridyll med
filbunke, smultron och prosten Drysenii
Lisa-Lotta, Kammarherren hos Hennes
Majestät Drottningen, Grefve Jean-Jacques
Bunge. Hals öfver hufvud hade han
lämnat Elfsjö slott, åkt natt och dag, och
nu höll han på att spränga pappa Priitz’
skjutskrakar från Fittja för att innan
aftonen hinna till Stockholm.
Ungern hade varit Bunges bäste vän.
Ungern hade tagit löfte af honom vid
deras sista möte, att han skulle bränna
papperen i hans secrétaire, om något hände.
Mon Dieu, hvad skulle hända? Oh, mon
cher arni, hvem vet, när allas vår grande
tante Clotho approcherar med sin sax?
Och Ungern hade lett litet besynnerligt,
tyckte Bunge, men Ungern log alltid på
sista tiden, och Bunge hade upphört att
grunda på meningen i alla dessa
leenden. Och nu var han död! Bunge ville
icke tro det, som folk på sjukhus ej tro,
att de amputerats.
Ungern och han hade samma dag
dragit de hvita pagestrumporna på, sam-
ma dag första gången haft cour och lärt,
hur man bättrade på madam Pihlgrens
dåliga kosthåll med hallonglacerna och
muscaten vid kungliga taffeln. Ungern
och han hade samman haft sina första
aventures d’amour, både de légèra med
mademoisellerna Spaas och de högtidliga
med grefvinnan Örnsköld, och hur hade
de icke hviskat samman i vråarna under
de långa assembléerna och lett i
samförstånd, när de sköna gingo förbi vid sina
kavaljerers armar. Ungern ooh han hade
samtidigt blifvit hofjunkare, och mot
hof-fruntimren och de sköna damerna i
staden varit två sammansvurna pirater, som
togo priser och eröfrade Berg op Zoom.
Det hade varit en evig budväxling med
löpare emellan dem, och långa
kvällstimmar hade de suttit i reciproque confession
öfver röfvade bröstbuketter och stulna
skospännen! Och en gång på
Drottningholm, när högst salig kung Adolf Fredrik
ätit tre tallrikar sockertoppskål vid sitt
karusellbord, hade han mött dem i
korridoren och med kinesiska
sidennattrocken hårdt tryckt om magen ropat:
»Tu Ungern och tu Bunge, Ni är
mans ett par verfluchte skälmar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
