Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kulturländernas skämttecknare och skämttidningar. Af Carl G. Laurin. Med 23 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTURLÄNDERNAS SKAMTTECKNARE OCH
förefaller de flesta af oss ganska solklart,
men man är konservativ i Tyskland mer
än vi äro vana vid, och som illustration
därtill kan tjäna följande på fullt allvar
affattade sats — hämtad ur en i Berlin
nyligen utkommen broschyr
»Altkonservativ» : »Wer leitet und befielt,
arbeitet natürlich nur wenig mit; er
überlässt alle körperlich rohen
Arbei-ten, alle geistig besonders anstrengenden
Arbeiten seinen Mitmenschen den
Be-herrschten und widmet sich ganz dem
Herrschen.» — Bruno Paul har på ett
oförgätligt sätt tecknat några af dessa
»härskare», som spela en så viktig roll
i Tyskland, dessa »ädla», som leda »de
ofria». — Den tyska
karikatyrteckningen har jämsides med de sociala
förhållandena utvecklat sig från det harmlösa
skämtet vid ölsejdeln och den blommiga
kaffekoppen till en harmsen, verksam
kritik öfver det politiska, sociala, litterära
och konstnärliga stillaståendet, och att
förmögenheten genom ett lika
hänsynslöst som storartadt kommersielt uppsving
betydligt ökats, med den följd att det
vid sidan af det feodala Tyskland
uppstått ett amerikaniseradt dylikt, stämmer
ej satirikern blidare.
Engelsk karikatyrteckning har gamla
anor. Redan under 1700-talets förra
hälft hade William Hogarth skapat
karikatyrer lika kraftiga och bastanta som
en engelsk mutton-chop. Det mesta af
hans konst har en karikatyrartad prägel,
han skildrar på samma omständliga,
mustiga vis, som gamla herrar pläga
använda vid berättandet af »historier».
Hogarths monumentala politiska satirer,
stuckna i väldiga koppargravyrer, visa
det politiska intresse, som alltid utmärkt
England och hvilket brukar frambringa
en mångfald af skämtteckningar. —
Centralpunkten för engelsk skämtteckning,
både politisk och annan, har sedan
är 1841 varit Punch. Tidningen, som
PRINSEN AF WALES. TECKNING AF LINLEY
SAM-BOURNE. (Flinch.)
alltid haft samma utseende och format,
äges nu af ett bolag Bradbury, Agnew
& Co. Utrymmet tillåter ej att ingå på
de förträffliga konstnärer, som i början af
Punchs tillvaro tecknade i det
världsberömda bladet. Främst stodo John Leech
och John Tenniel, Punch’s »two
John-nies», bägge omtyckta af den äldre gene-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
