Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kulturländernas skämttecknare och skämttidningar. Af Carl G. Laurin. Med 23 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 6
CARL G. LAURIN.
otäcka parisarne», om »en sysslolös klass
af rika dagdrifvare». Att det »konstiga»
i dessa böcker och pjeser ligger i den
djupa motsatsen i folkens uppfattning,
antar man i allmänhet icke. Hur föga
vi ha gemensamt ser man bäst därpå,
att franska skämttidningar nästan äro
är det ej frågan) stiger upp — af
hvilket man då och då får en helsidesplansch
»comment Elles tirent leurs bas» — till
dess hon går och lägger sig — ett viktigt
moment, tyckes det, ty tidningarna
innehålla ibland interviewer, där bekanta
aktriser redogöra för, om de bruka stoppa
okända i Sverige, trots det att kännedomen
om språket är rätt mycket utbredd. Hvaraf
hjärtat fullt är, därom tala
skämttidningarna, och en fransmans hjärta är för
det första fullt af »kvinnan». I alla franska
tidningar är hon hufvudtemat. Frän det
den förtjusande damen (och om andra
i stort sedt aldrig kunna förstå hvarandra.
Visserligen läser man i vårt land en hel
del franska romaner, och franska dramer
ha länge utgjort hufvudrepertoaren på
våra teatrar, men man lägger ifrån sig
boken, man lämnar alltid teatern med
några ord om »öfverdriften), om »de
TITELBLAD. TECKNING AF FORAIN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
