Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Advent. Ett mysterium af August Strindberg. Tredje aktens andra scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
lagmanskan
(på landsvägen med påse på ryggen och
käpp i handen).
erik.
Det är mormor! O, nu äro vi
olyckliga.
thyra.
O ve ! Det är mormor !
lekkamraten.
Sansa er, barn ! Jag skall ta skulden
på mig.
erik.
Nej, det får du inte, för då slår hon dig!
lekkamraten.
Nå, kan jag inte få ta stryk för mina
vänner ?
erik.
Nej ! Det vill jag!
thyra.
Och jag med !
lekkamraten.
Tyst! och kom hit bakom, så slipper
vi bannor! (De dölja sig).
lagmanskan
(fram till källan).
Se här är den berömda källan, som
ska böta för allt! sen ängelen har rört
om förstås ! — Men det är nog bara lögn !
Nå, man kan ju alltid släcka törsten, och
vatten som vatten! (Hon lutar sig öfver
källan.) Men hvad ser jag för slag! —
Erik och Thyra med en främmande gosse!
Hvad betyder det’? För de äro icke här!
Det måtte vara en spåkälla. (Hon tar
bägaren och fyller samt dricker.) Fy, så
det smakar koppar . .. tänk, han har varit
här och förgiftat vattnet också! Allt är
förgiftadt! Allt! Allt! — Trött är jag,
fastän åren eljes icke tagit på mig . . . (Hon
speglar sig och kråmar sig inför källan)
Jag ser ju tvärtom rätt ung ut... men
tungt är att gå, och ändå tyngre att resa
sig .. . (Hon gör ansträngningar att
komma pd benen) Min Gud, min Gud, haf
förbarmande . . . eljes blir jag liggande ...
lekkamraten
(tecknar åt barnen att bli stående; går
fram och torkar svetten ur pannan
på Lagmanskan).
Stig upp, och var icke ond längre!
lagmanskan (reser sig).
Hvem är det! — Jaså, det är gunstig
herrn som lockar mina barn på orätta
vägar !
lekkamraten.
Gå, otacksamma kvinna! Jag torkar
ångestsvetten ur din panna och reser upp
dig, när du dignat, och du lönar mig med
bannor ! Gå, gå !
lagmanskan
(ser häpen på honom; därpå slår hon ned
ögonen, vänder sig bort och går ut).
erik och thyra (fram).
erik.
Men det är synd om mormor i alla
fall, fastän hon är stygg!
thyra.
Det här är tråkigt, och jag vill gå hem f
lekkamraten.
Vänta litet! Inte vara otålig! — Se
där kommer en annan bekant.
lagmannen
(på landsvägen).
lekkamraten.
Han får icke komma hit och orena
källan! (Han vinkar med handen;
Solkatten faller på Lagmannen, så att han
vänder och går lit.) Det är vackert att
Ni tycker synd om de gamle, barn, men
Ni måste tro att jag handlar rätt. Tror
Ni det?
erik och thyra.
Ja, vi tro, vi tro !
thyra.
Men jag vill gå hem till mamma!
lekkamraten.
Du ska få gå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
