- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
80

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En utfärd i Österrike. Af Paul Rosenius. Med 2 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8o

en utfärd i Österrike.

En tur till alperna var dock icke heller
att förakta, och jag beslöt mig också för
en färd till Schneeberg, som ligger på
gränsen mot Steiermark,

Alltså for jag en morgon från Wiens
Südbahnhof på stora Triestbanan, med
hvilken jag följde så långt som till Wiener
Neustadt, en liten tyst och hemtreflig
stad, där det fanns ett respektabelt
kyrktorn, synnerligen ägnadt att fotograferas
i månskensbelysning och sättas på An
sichtskarten. »Sammeln Sie
Ansichtskar-ten», stod det anslaget utanför
pappersbutikerna i Wien, och jag var snart i
full färd med att med »Grüsse aus Wiener
Neustadt» förse en del vänner i Sverige,
som hunnit förfalla till denna sport,
hvilken förtjänar beaktas af kulturvänner
såsom varande, icke mindre än cyklandet,
ett tidens tecken

Emellertid fick jag snart stiga på tåget,
som skulle föra mig västerut på den lilla
bibanan till Puschberg. Här gick det inte
fortare än att man godt kunde hinna
studera landets flora. Ur banvallens grus
växte ymnigt den vilda resedan.
Utanför blommade kornell och fläder och
nyponbuskar. Akerjordarne buro säd, som
gått i ax, eller voro de röda af »helgho»
(Onobrychis). Dikesrenarne voro
öfver-sållade af storblommig vallmo, och öfver
ängarnes strån och blomster sköto
sal-viornas mörkt violetta blomsterspiror.
Landet höjde sig allt mera, och gråblå
bergknallar reste sig med här och där
ett stenbrott lysande rosenrödt i solen.
Och vingårdarnes ljusgröna rankor
klängde högt uppefter stödjestängerna.

I Puschberg drog det om en stund
innan det blef klart att afgå med
Zahn-radbantåget, som skulle draga oss upp
för Schneeberg. Under tiden delade jag
min uppmärksamhet mellan berget och
de om detsamma handlande
reklamplakaten å järnvägsstationen. Schneeberg stod
alldeles inpå oss, vidunderligt i sin massa,

hotfullt i sin mörka skifferfärg, med
strimmor af snö högt uppe, spöklikt lysande
under de grå skyar, som hängde trasiga
på tinnarne. Men plakaten talte tröstens
ord om ett förstklassigt turisthotell där
uppe vid snögränsen och visade
detsamma i en högst tilltalande afbildning.
Tyska språkets alla superlativer
förhärligade den utsikt man hade från
verandor och utsiktstorn och framhöllo bland
andra behag äfven musik af en orkester.
Det var också med de allra gladaste för
väntningar som det lilla sällskapet
berg-bestigare embarkerade på det sällsamma
bantåg, som förmedlar trafiken mellan
Puschberg och Schneebergs högplatå.
Det bestod af en enda öppen
personvagn, delad i en finare och en mindre
fin afdelning. Man hade endast fått köpa
en sorts biljetter, men konduktören
sorterade folket och skickade in en del af oss
i den finare afdelningen. Offren för detta
ordningssinne voro några bergbor, hvilka
dess bättre sågo ut att af intet i världen
kunna rubbas ur sitt briljanta humör.
Dessutom fanns det tydligtvis ett
lokomotiv — det hela appliceradt på en
smalspårig bana med en linie kuggar mellan
skenorna.

Och så bar det i väg. Vid bergets
fot gingo vi in i skog, in i dunklet under
sommargröna bokar, under ekar och
lönnar, dit solglittret endast sparsamt stal
sig ned till markens gräs och sällsamma
blommor. Under ständigt frustande
ökades alltmera stigningen, och lokomotivet,
som legat på knä nere i Puschberg, reste
alltmera sin framända och arbetade sig
sedan hela tiden upp under en vinkel
mot horisontalplanet, som nog icke mycket
afvek från 45 grader. Allt friare blef
utsikten åt yttre sidan af sluttningen,
efter hvilken vi stego upp. Vi skådade
under oss gröna dalar och bygd
begjuten med aftonsolens skimmer och
bergåsar på andra sidan, bärande fällar af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free