Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - William Morris. Af Helen Zimmern. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
HELEN ZIMMERN.
väldet, då yrkesmannen satte sin stolthet
i att göra godt arbete och icke genom
mellanhänder var alldeles afskild från
köparen.
På Morris & Co:s prislistor komma
efter uppräknandet af alla deras
förträffliga varor — måladt glas, broderier, färgade
tegel, tapeter, kattuner, möbelsiden,
sammet, serge, marokin och mattor — orden:
»Priserna äro kassapriser; rabatt lämnas
ej». Utan tvifvel skulle firman genom att
bevilja rabatt kunna erhålla kommisionärer,
som försålde dess varor, men hvad skulle
väl följden blifva af detta? Vinsten skulle, till
följd af den vilda täflan att finna
mellanhänder, blifva liten, kvaliteten skulle
därför anses som en mindre viktig sak än
det billiga priset, och från agenten skulle
komma hemställningar: »Kunde ni ej
modifiera litet i detta eller i detta för att
mera tillmötesgå publikens smak?»
Sådana förhållandena nu äro, hafva
Morris & Co samma slags namn som under
medeltiden någon berömd anstalt för
fa-janstillverkning eller någon väfstol med
välförtjänt rykte. En princip, som
alltjämt upprätthålles, är den, att där skall vara
direkt samarbete emellan konstnären, som
uppgör mönstret, och handtverkaren, som
utför arbetet. Detta medför ett betydligt
besvär, mer än hvad de flesta kunna
föreställa sig, men är det rätta sättet för att tå till
stånd det bästa arbetet. Man kan
verkligen icke om medlemmarna af den
pre-rafaelitiska flocken säga, att de skydde
besvär.
Ett exempel: Morris önskade få reda
på hur gammal sömnad och gamla
broderier voro utförda. Till den ändan skaffade
han sig några fragment af gamla arbeten,
plockade omsorgsfullt sönder dem tråd för
tråd, gjorde sig på detta sätt grundligt
bekant med den metod, som användts,
och började sedan teckna mönster och
figurer samt utförde med egna händer
det första arbetet. Det talar hela
volymer om denne mans starka och
förtröstansfulla själ, detta, att han vågade så
godt som ensam åtaga sig uppgiften att
väcka ett folk till känsla för hvilken
fulhet som omgaf dem och till tanken på
en möjlighet till någonting mera skönt och
konstnärligt. Det är sant, att han
associerat sig med andra män af snille och
talang, hvilka gåfvo honom ett högst värde-
fullt understöd; dock kan man med rätta
säga, att det var på honom ensam
företaget hvilade, eftersom det var uteslutande
med återstoden af hans förmögenhet som
verket sattes i gång. Huru allvarligt han
tog saken, bevisas bäst af det faktum, att
han lämnade sin vackra bostad i Upton
och bosatte sig midt i det inre
Londons rök och dimmor, för att han skulle
kunna helt ägna sig åt sitt verk. Så som
han själf sagt oss i den föreläsning,
kallad »Making the best of it», som han
höll inför »the Trades Guild» i
Birmingham år 1880, är det fåfängt att hoppas
på någon snar och hastig förbättring med
afseende på det yttre af de boningshus,
som de flesta af oss, alldeles utan vår
för-skyllan, äro nödgade att bebo, och det
enda som var att göra var därför att
åstadkomma sådant, som kunde göra våra
rum mera angenäma att skåda. Morris’
tapeter och öfriga tillverkningar voro i
början ytterst enkla till mönster och
materiel, ehuru därför icke mindre
beundransvärdt smakfulla, men med åren blefvo
de praktfullare och dyrbarare i enlighet
med den stigande efterfrågan af sådana
slags varor. Huru djupt Morris fattat sitt mål
och sitt arbete framgår af hvarje rad i
hans oskattbara föreläsningar, kallade »Hopes
and Fears for Art», hvilka höllos i
Birmingham, London och Nottingham under
åren 1878—1881. Hvad kan vara mera
träffande än dessa ord om väggdekorering?
»Hvarje linje måste ha sin bestämda
mening; någonting skönt i naturen bör ha
öfverväldigat oss så, att vi däraf äro helt
uppfyllda och förmå att, i det vi
underordna oss konstens regler, för andra
uttrycka vår glädje och meddela dem
något af den starka hänförelse vi själfva känt.
Förmå vi icke göra detta, skall vårt
tapetmönster icke duga stort till; det blir blott
en nödfallsutväg för att på ett eller annat sätt
täcka en vägg. Men om vi verkligen älska
konsten, skola vi icke kläda våra
väggar ’på ett eller annat sätt’ utan då
hellre välja enkel hvit kalkputs,
hvaröfver skuggor och sol leka på ett så vackert
sätt, om blott vårt rum är väl planeradt, väl
ordnadt och mottager oss liksom med ett
vänligt leende.» Huru klart uppenbara icke
dessa ord den verkliga hemligheten af
Morris’ framgång som mönstertecknare; hans
riktiga grepp på ämnet samt den anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
