Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gamla svenska minnen från den södra Seine-stranden i Paris. Af Nathan Söderblom. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA SVENSKA MINNEN FRÅN DEN SÖDRA SEINE-STRANDEN I PARIS.
ISS
är hon med besked, i det inre en slående
motsats mot de flesta pariskyrkornas
granna utstyrsel. En morgon i veckan
kan man här se en ovanlig akt. Kyrkan
fylles af trashankar, arbetslöse och
orkeslöse, hvarpå det här i trakten icke är
någon brist. Här få de komma in och
till och med sitta på stolarne i
midtskeppet utan att betala en enda sou,
hvilket icke går för sig hvar som helst
och när som helst i Paris’ katolska
kyrkor. Efter mässan utdela lyckligare
lottade kvinnor, som bildat ett »oeuvre»,
en välgörenhetsförening, fördetta ändamål,
bröd till de fattige och bedja dem vara
välkomna åter till de fattiges
skyddspatron.
St. Julien le Pauvre är väl värd ett
besök såsom ett vackert minnesmärke
af den tidiga gotiken. Under tidernas
lopp har den lilla helgedomen haft
växlande öden. Sedan den i lång tid
ägts af benediktinmunkarne, förvandlades
den i förra århundradet till kapell ät
Paris’ äldsta sjukhus: Hotel Dieu bredvid
Notre Dame, Guds hus bredvid vår frus
kyrka. I sin egenskap af sjukhusets
kapell var kyrkan afstängd och obekant
för allmänheten, tills hon för några år
sedan skildes från Hotel Dieu och
upp-läts till regelmässig gudstjänst åt grekiska
katoliker, eller melkiter, som de kallas
efter en episod i kyrkohistorien, afläggare
i den västerländska världsstaden af
orientaliska kristna, spridda mellan Eufrat
och Nilen, som höra under den
melkiti-ske patriarken i Damaskus och erkänna
påfven i Rom. För sin kult ha dessa
orientaler satt upp en skärm framför
koret. Kyrkovaktarens föreläsning om, att
detta är ett fromt bruk, som härstammar
från templet i Jerusalem, där det allra
heligaste doldes af förlåten, försonar oss
icke med den stängda utsikten.
Emellertid äro österländingarne icke
ensamma om kyrkan. Mer än en kato-
rue garlande.
lik, som skyr mässans banala ståt och
processionernas buller, har hittat vägen
till denna undangömda helgedom, där
han så godt som alltid kan förrätta sin
andakt i fred.
Men hvad som fört oss hit är tanken
på de mångtaliga nordiska studenter, som
under medeltiden trampat dessa stenar.
I St. Julien le Pauvre höllos årligen
högtidliga disputationer i artes liberales. Där
samlades på den tiden studenter från alla
Europas länder. Alldeles bredvid låg pä
1400-talet danskarnes hus.
Studenterna i Paris voro under
medeltiden fördelade på »nationer», på samma
sätt som ännu är fallet i Uppsala och
Lund. Hvarje nation hade täta
sammankomster, hvarvid nationens och äfven
universitetets ärenden behandlades, val
företogos och lärdomsprof aflades. I
nationernas matriklar finnas icke blott protokoll
öfver sammankomsterna utan äfven an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
