Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Den rätte. En liten komedi af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
geo kg nordensvan.
Nicke.
Tag dig nu en cigarrett och gör dig hemmastadd.
Skål, gamla gosse, skål för din ingång! Det skall, min
själ, inte bli sista gången, du kommer hit. Och du
skall hälsa på oss i sommar, vi flytta ut till Dalarö
i början af juni.
PÅL.
Tack skall du ha.
Nicke
(sitter bekvämt och röker).
; : ’ g| ’.
Jag skall säga dig, att det här är ett lyckligt
äktenskap. Jaha! Jag är nöjd, hon är nöjd, vi äro
nöjda, hva?
PÅL.
Ja, att du är nöjd, det syns verkligen på dig.
När barnet får sin vilja fram, gråter det inte.
Nicke.
Ah, det finns de som då lipa efter mer. Men
jag hör inte till det slaget. — Det är för resten
lustigt att tänka sig. En sådan liten flickunge som
hon var! Men hon hade pigga känslor redan på
den tiden. Ja, du kände ju henne. (Godmodigt,
med något af själ/ironi.) Hon blef, min själ, blixt
kär i mig, tvärt hon fick se mig. Hon hade nog
aldrig sett en så vacker karl! Och en så begåfvad
karl! Och en så rapp och beslutsam och modig
karl! Det är hufvudsaken, man skall vara hastig i
vändningarna — inga betänkligheter, man skall ta
dem med storm, de små oskulderna. För resten
känna de på sig, småflickorna, när den rätte kommer.
— Och så de kan förställa sig och spela komedi!
Jag hade ju träffat henne förut och hade dansat
med henne etcetera, men inte hade jag haft en aning
om att jag var hennes utvalde.
PÅL.
Du var alldeles för blygsam.
Nicke.
Jag måtte ha varit det. Jag trodde att hennes
tankar va’ på andra vägar. En gång inbillade jag mig
att hon och du . . . (En blick på Pål, därefter med
tvär öfvergång.) Men du har aldrig uppskattat henne
efter förtjänst, du är blind du! Du tror inte på
äktenskapet.
PÅL.
Jo bevars, det är alltid roligt att se sina flammor
gifta — med andra. Själf är jag en förstockad
ungkarl och hedning.
Nicke.
Det är för att du inte känner Ellen. Du tror,
att jag resignerat. Du tror kanske det var mitt
allvar, när jag sa’ att jag inte tordes komma hem
ensam i dag?
PÅL
(ironiskt).
Nej, det skämtet förstod jag naturligtvis.
Nicke.
Var så säker, gosse! Det var en krigslist för
att få dig hit. Och nu skall du se, att vi släpper
dig inte. Ellen är energisk, och nu skall du
uppfostras. Skulle det inte smaka att ha en sådan liten
fågel i bur?
PÅL.
De flyga så lätt ut ur buren.
Nicke.
Herre gud, låt dem flyga!
PÅL.
Och det är inte alla som komma igen.
Nicke.
Ah, om man sköter dem! I alla fall, så tänk på
saken.
PÅL.
Hvilken sak?
Nicke.
Du kommer hem till midda’n, du går inte på
Sällskapet utan hem till dig. Så kommer Ellen och
tar emot dig och ger dig en kyss — jag menar din
hustru, hvad hon nu kommer att heta —
PÅL.
Och säger: »Det är snällt, att du inte glömt att
jag fanns till.»
Nicke.
Ja . . . eller något annat. Och du har det varmt
och ombonadt (visar ut öfver rummet), och ditt
porträtt står på hennes bord. Du hör, att
middagsbordet dukas — ja, det skall förstås stå färdigdukadt,
när du kommer. Och se här, här är ditt rum, det
vill säga mitt. (Slår upp dörren till sitt rum och
visar dit in). Det är egentligen afsedt till
barnkammare, men jag residerar där tills vidare. Luftigt
och rymligt, plats för ett halft dussin småttingar.
Pip, gamla gosse! (Piper honom i sidan.) Gack du
och gör sammaledes! Skaffa dig en fru!
PÅL.
Hvilkens fru skall jag ta?
Ellen
(som inkommit från salen).
Den kvickheten är inte från i går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
