Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Falu koppargrufva förr och nu. Af P. O. Welander. Med 6 bilder - Kopparbergets politiska storhetstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att mot mycket lågt pris köpa
bergsmännens koppar. Priset fick dock icke
understiga 150 daler pr skeppund.
Enligt kontraktet skulle kopparkompaniet
för hvarje skeppund erlägga en afgift af
50 daler till kronan; dessutom var
kompaniet förbundet att erlägga 60 daler i
tull för hvarje skeppund bergsvikt.
Kompaniet ägde äfven myntfrihet mot en viss
afgift. Denna för bergsmännen
synnerligen tyngande förordning synes dock
icke hafva medfört de fördelar för
kronan, som man tänkt sig, ty redan 1638
upplöstes kompaniet. I stället stadgades
nu, och detta pä bergsmännens egen
begäran för att bli befriade från kompaniet,
att de förutom afraden skulle erlägga
hvart fjärde skeppund af all koppar, som
tillverkades af malmen från storgrufvan.
För rening eller gärning af kopparen
byggdes vid Säters kungsgård år 1619
en garhytta, hvilken var den första i sitt
slag i Sverige. På 1640-talet anlades ett
nytt garverk i Avesta, och där garades
sedan Falukopparen i öfver 200 år, eller
ända till år 1862, då en garhytta
byggdes i Falun. År 1633 inrättades
kopparvågen i Falun, där all tillverkad koppar
hädanefter skulle vägas. Vid vägningen
räknades efter s. k. bergsvikt, som var
mindre än metallvikten, enligt den
beräkningsgrund, att så mycket afdrogs
från den verkliga vikten, som
beräknades bortgå vid garningen i Avesta.
Under drottning Kristina skedde en
anmärkningsvärd förändring, då
handelsplatsen Falun fick stadsprivilegier.
Staden och grufvan äro dock i
administrativt hänseende åtskilda, och de af Gustaf
Adolf utfärdade bergsartiklarne förblifva
utan nämnvärda förändringar gällande.
I midten af 1600-talet var
kopparbruket i sin högsta blomstring. I ett
bref af år 1641 säger också drottning
Kristina, att »Riksens lycka till stor del
står och beror på Kopparberget». Och
om kronans stora inkomster af grufvan
kan man få en föreställning, då vi
nämna, att t. ex. år 1651 betalade den rike
bergsmannen Anton Trotzig för sin del
ej mindre än 299 skeppund i afrad till
kronan, hvilket motsvarar ett värde af
omkring 8000 riksdaler. Huru Falun
och grufvan med sina rostugnar och
sin roströk såg ut för omkring 300 år
sedan, kan man se af den målande
beskrifning, som gifves i »Anders Hesselii
tankar om Falun den 26 oktober 1738»,
så lydande:
»Då först min ögon såg vårt mer än mörka Falu,
Där malmen hoptals låg, och fördes bort till salu,
Där råströks mörka dam så fyller luften opp,
Att ganska ofta man ej kan se solens lopp,
Där eld och svafvel ses hvar enda dag och timma
Lik stora ljus och blåss i mörkret glimma,
Där man på gatan kan om dagen vilse gå
Och ej sitt eget hus för mörker hitta på,
Där skrik och rop man hör förutan återvända
Och allestäds ser ut, som allt skall få en ända
Ty knall och grufligt fall där fylla öron opp,
Att man i örat väl behöfver ha en stopp,
Då tänkte jag så här, ho äga här sitt näste,
Mån’ ugglor, Bergatroll och drakar ä de fleste?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
