Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 / 304 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Falu koppargrufva förr och nu. Af P. O. Welander. Med 9 bilder (Forts. och slut) - Falu grufva i vårt århundrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillbaka smärre kvantiteter guld erhållits
ur grufvan. År 1881 skedde en märklig
upptäckt, i det att gediget guld blef
funnet, och sedan dess framställes guld
årligen till ett så betydande värde, att den
gamla koppargrufvan i våra dagar kunde
med rätta kallas guldgrufva. Inalles har
hittills erhållits något öfver 1 ton guld,
uppgående till ett värde af omkring 2½
million.

KARTA UTVISANDE FALU GRUFVAS LÄGE I FÖRHÅLLANDE TILL FALU STAD.

Framställningen af kopparen har
äfven i detta århundrade undergått
förändringar. De forna kopparhyttorna äro nu
försvunna och äfven en stor del af de
öfverallt kring grufvan spridda rostugnarne.

Då på midten af 1800-talet
kopparpriset sjönk, så att dittills använda
smältprocesser blefvo för dyrbara, inrättades
1863 det s. k. anrikningsverket,
hvarigenom den fattigaste malmen afskildes,
hvarefter den återstående och sålunda
rikare malmen rostades och nedsmältes
till råkoppar i vanlig ordning. Denna
anrikning med tillhörande smältverk
omändrades sedan 1875 till det ännu i
verksamhet varande extraktionsverket. Den
här använda extraktionsmetoden består
däri, att man efter malmens röstning
vinner kopparen på den s. k. våta vägen,
d. v. s genom upplösning i syror, då
den förut erhållits genom nedsmältning
med kol eller, som det heter, på torra
vägen. Den gamla malmrostningen och
den därmed oskiljaktiga roströken finnes
sålunda fortfarande kvar. Rostugnarne
äro dock numera ej på långt när så
talrika som i föregående tider och äro
dessutom förlagda på ett ställe,
hvarför äfven roströken ej längre är så
besvärande som under gångna tider;
och allra minst behöfver man frukta
för sådana missöden, som Anders
Hesselius på sin tid tycktes haft, att

»man på gatan kan om dagen vilse gå
och ej sitt eget hus för mörker hitta på».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>