Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Tre dikter. Af Per Hallström - Kvinnor - Inspiration - Rader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
per hallström.
Dock som systrar jag er ser,
fast hvart anlet skildt ett tycke
har och minne.
Bär ej hvar och en af er
samma barmens röda smycke
djupast inne’?
Bär den icke lifvet själft
än, all eder kärleks blinda,
starka trefvan?
Endast dag och natt ha hvälft;
samma garn skall evigt binda
mänskors bäfvan.
Äro ni ej samma än,
andas ni ej nu, oss nära,
här, i lifvet?
Känna vi er ej igen
och i eder allt det kära,
oss blef gifvet?
— Se, hur stum hvar skepnad går,
händerna mot barmens röda
blom som smycka,
kärleks fröjd och kärleks sår,
sorger, lefvande och döda,
all vår lycka!
Inspiration.
"X Tarm af glädje eller sorg
’ måste sången klinga,
fritt, som utur ögats djup
tårar plötsligt springa.
Varm af glädje eller sorg —
glädjen är så sällan
luftigt ren och vacker nog
att bli rätta källan.
Sorgen räcker bättre till
att i stunder tunga
gripa hårdt om hjärtats sträng,
tvinga en att sjunga.
Sorgen räcker bättre till.
Löjet synen skymmer.
Sorgen i sin varma famn
hela världen rymmer.
Sorgens öga har sett djupt
in i eget sinne,
ser i andras blick sig själf
speglas djupast inne.
loader.
TAen skatt är ej värd ryggen böjd,
som andras längtan kvalt.
Jag vill ej äga någon fröjd,
den andras gråt betalt.
Så föga allt, man sträfvar för,
ger lycka, har jag lärt,
en enda droppe afund gör
det hela intet vardt.
Var världen oberörd, som skog
i nyssutsprungen dräkt,
hvad allt den bjöd man tog och log
med famn mot mera sträckt,
men snappa bytet sudladt ner
ur bundna händers grepp,
men dricka, när en törstig ser,
blir bäskt för håg och läpp.
Så blir det föga glädje kvar,
som världen nu är byggd.
Försakelsen som skänk jag tar
af stolthets röda dygd.
Den dikt och dröm, jag själf befallt,
det ljus, som flödar fritt,
och luftens dryck, snart är det allt,
hvad gladt jag kallar mitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
