Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ur bokmarknaden - Af K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3§4
k. e. f.
alltid säker och mild hand — och hvilken ger
oss hela detta väsen och lif i några få
pregnanta ord, i en endasluten och färdig bild.
Så är den italienske bonden tecknad
och gifven oss i den känsliga novellen
Beppinos syn, så den moderne turisten i
inlednings-novellen Humor — där är ett
helt galleri af dråpligt skildrade varianter
af denna vämjeliga flugtyp bland
människor. Novellen verkar i öfrigt ej fullt klar
och utförd, hvilket äfven gäller om dess
en smula ointressante hjälte, en ung svensk
författare. Hjältinnan däremot synes mig
öfverlägset tecknad, kringstrålad af all Per
Hallströms djupa, själfulla och kärleksfulla
humor.
En humor, hvilken i tvenne andra
sydlandshistorier, de storslaget roliga Ett
barockhelgon och Don Juans rubiner, får sina
ljusaste uttryck och stundom blir hardt när
pojkaktigt uppsluppen, men dock alltid
bevarar sitt djupsinne och sin satiriska skiftning.
När Hallström låter denna sin
ursprungliga och starkt personliga humor bryta fram
och med sitt fina, lugna leende »skapa
om disharmonien till välljud», tycks det
mig, att hans diktning når högst och vidast.
Det är sant, att äfven de berättelser, där
den saknas och där hans allvarliga,
grubblande tungsinne sitter ensamt och stryker
dissonanser på sin fiol, äro fulla af lif och
mättade af doft, äfven de. Så
Amerika-historien Vinden från land, en gripande
— man skulle nästan vilja säga snyftande
— men dock stolt och manlig saga om
en dödsdömd sjukling och om hemlängtan.
Så den tankedigra drömmen om Delphicus,
med sin gråa stenåldersstämning och sina
mäktiga, som ur klippblock mejslade
gestalter. Så grufhistorien Mörker, ett enda
tungt, mullrande mollackord. Så slutligen
den hvasst skeptiska, trött och sjukt
pessimistiska reflexionsnovellen En uppgörelse,
hvilkens hjälte är en nära släkting till de
resonnerande konstnärerna och unga
grubb-larna i »Våren».
Men mer än alla dessa, och kanske
mest af allt hvad Hallström hittills skrifvit,
älskar jag den härliga prosadikt, som han
kallar Elorenti}isk aftondröm. En vision
i ett ljusdunkel af mjukaste blått och rosa;
en hymn till minnet och till det förflutna,
fylld af en klang, som stiger och sjunker i
hvilande lugn, »glimmande af glad andakt».
»Nuet förstöres af fruktan, af ängslan att
något skall komma eller af hopp; men
hoppet framåt är oroligt äfven det. Blott
det förflutna är helt ljuft och stort och
lugnt i sitt vemod»; dess oro har »stelnat
till storhet och lugn». »En evig strid är
nuet, och jag vill vara med däri för att
också vara med i det förflutnas sköna saga»,
säger Leonzino da Bellosguardo,
florenti-naren. »Hvad är det som håller min stad
så lysande ung i solen, om icke mångas
kärlek, hvad är det som håller den
upprätt, om icke starka hjärtan, hvilka vilja
bäras som lågor upprätt i bröstet. Endast
det gör en värdig att en gång vänta
timmarnas dans i skönhet kring sitt stoft. »J ^
Här är disharmonien omskapad till
välljud. Här äro den bittra misstron till det
kommande och det ironiska tviflet på
»pratet om utvecklingen» förstummade,
omsmälta i en varm och tacksam lofsång till
det gångna och i en lugn och glad tro på
»skönhetens evighet».
Andrea Butenschön. Tattaren och Hon. Kristiania.
Det norske aktieforlag. Stockholm, Nordin &
Josephson.
En i yttre måtto synnerligen behaglig
bok, hvilken inom en i originelt mönster
och ljusa färger blomstersmyckad pärm
rymmer tre prosaskisser — »Tattaren och
Hon», »Ur min dagbok» och »Om en,
som är död» — samt tvenne dikter,
»Roms-dalshorn» och »På fjället».
Tattaren och Hon är en längre
berättelse om en lappkvinna, Fjäll-Guri, hvilken
lämnar hem och barn för att följa en
kringstrykande tattarspelman i lust och nöd.
En visserligen ej ovanlig men rätt fint och
känsligt förtald historia, hvilken tydligen
stöder sig på god kännedom om fjällens
folk och innehåller åtskilliga vackra och
stämningsstarka landskapsmålningar.
Dessa senare äro äfven stoffet i
fragmenten Ur min dagbok, en serie
»ögonblicksintryck från Norrland», sedda med
vakna målarögon, gjutna i en lefvande
fantasi och återgifna med färgglädje. —
Obetydligare äro de två dikterna.
Samlingens bästa bidrag är Om en, som
är död, en innerlig och varmt sympatisk
dödsruna (förut tryckt i Ord och bild 1895)
öfver den unge, tidigt bortgångne norske
målaren Gunnar Berg. K. E. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
