Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En blick på den moderna teologien. Af N. J. Göransson. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.386
n. j. göransson.
man kunde behärska det i en
stämningsfull uppfattning. Naturen, historien,
poesien, musiken, allt skulle bilda en
harmonisk enhet, och människan skulle
behärska den i en behagfull jämnvikt.
Hela detta åskådningssätt befordrade
kulturen, men religionen hotade att bli
öfvergifven af tidsmedvetandet. Om man
särskildt tänker på de bildade, så har ingen
tidsperiod varit mer främmande för den
åskådning, som talade genom samtidens
teologi, än den som inledde vårt
nuvarande århundrade. De bildade ansågo
sig blott böra skänka ett medlidsamt löje
åt såväl ortodoxiens hårfina definitioner,
som gjordes pä grundvalen af en krass
bokstafsinspiration, som ock åt
»upplysningens» kalla och torftiga förståndstro.
Man var icke fientlig mot religionen i
och för sig, men man var omottaglig
för de tankar, som dess målsmän
framställde, ty man fann icke någon
möjlighet att därmed förena sin
världsåskådning. Krafvet på enhetlighet var starkt,
man ville ha harmoni mellan alla
företeelser och intryck och mellan alla sina
tankar. Världsåskådningen kunde man
icke längre hämta från teologien, såsom
man förut gjort, emedan man kände, att
man i så fall måste betydligt inskränka
sin värld; men en totaluppfattning kunde
man nu mindre än någonsin undvara.
Man ville känna sig hemmastadd i sin
värld, man ville om möjligt härska där.
En förklaringsgrund till allt måste man
därför ha, och den trängtan efter
stämning och jämnvikt, som var ett
gemensamt drag hos alla bildade i tiden, fick
bli den högste ledaren för ens tankar.
I växtvärldens utvecklingslag fann man
en liknelse af den tanke som föresväfvade
medvetandet och som skulle gifva lösning
åt världsgåtan. I ljuset af denna lag
tedde sig det vardande lifvets växlande
företeelser som en utjämning, en sig
bildande harmoni, och det lagbundna univer-
sum blef ens högsta begrepp. I det hade
natur och ande på ett behagfullt sätt
blandat sig tillhopa. Somliga talade om
identitet mellan dessa båda storheter,
hvilken filosofer af Schellings skola i
lycklig hänförelse hade skådat. Andra,
som hade större förkärlek för Hegels
system, ville väl fasthålla, att natur och
ande så länge voro motsatser, som de
ännu icke blifvit upplösta i den högsta
enheten, hvaraf allena världstänkandet är
mäktigt. Men å ömse sidor var man
ense att stödja sin världsåskådning på
den tron, att natur och ande vore
likartade storheter, för hvilkas harmoniska
samvaro det blott gällde att finna den
rätta formeln.
Den moderna teologien är född och
fostrad i den kultur, hvars skaplynne vi
nu antydt. Dess uppgift var att i denna
kultur upprätthålla minnet af
kristendomen och att om möjligt äfven hålla
sinnet för honom vaket, hvilket den gamla
teologien icke syntes förmå.
Som den egentlige upphofsmannen
till den moderna teologien räkna vi Fr.
Schleiermacher. Han var knappt mer än
30-årig, då han full af hänförelse
framträdde för att tala till sitt folks bildade,
som föraktade kristendomen eller rättare
sagdt den kristna teologien. Frän
barnaåren hade Schleiermacher mottagit djupa
intryckafen varm religiositet. Sedan han
blifvit yngling, hade hans receptiva sinne
och stora teoretiska anlag drifvit honom
att göra sig förtrogen med alla
bildningselement, som stodo samtiden till buds.
Han studerade filosofien, han sökte det
litterära sällskapslifvet, lärde känna
konstens alster och fick en varm medkänsla
med hela den moderna bildningens
skaplynne.
Bildningens ande förmälde sig med
hans själ, och han behärskades af
trängtan efter universalitet i sin åskådning,
efter skönhet och harmoni. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
